Pinsamt att Sverige inte lyckas stoppa tvångsgifte

I måndags, den elfte oktober, inföll internationella flickdagen. Och nog finns det anledning att flickors situation uppmärksammas. Både ute i världen och här hemma i Sverige.

Ledare2021-10-12 06:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Mycket har förstås globalt sett blivit bättre under de senaste decennierna. En större andel av världens flickor överlever spädbarnsåren och får gå i skola, men det finns fortfarande stora orättvisor kvar.

Ett problem är att flickor (och pojkar) tas ur skolan för att arbeta för låga löner. Efterfrågan på billiga kläder och billig elektronik är stor. Här gäller det att vara en medveten konsument. Våra stora namnkunniga svenska företag har inte alltid gått att lita på. Offentliga institutioner kan naturligtvis sätta ännu större kraft bakom krav vid offentliga upphandlingar och därför är det viktigt att vi påverkar dessa som väljare.

Ett annat problem som mer specifikt drabbar flickor är att de tvingas lämna skolan för att i stället giftas bort. Globalt handlar det om miljoner flickor varje år. FN har statistik som pekar mot att det dagligen föds fler än 20 000 barn av mammor som själva är under 18 år.

Barnäktenskap är inte något som bara sker långt borta, utan fenomenet finns också i Sverige. En undersökning från 2014 uppskattade att runt 100 000 ungdomar i Sverige levde under hedersförtryck – där tvångsgifte är en viktig del. 

Frågan har varit uppe på den politiska dagordningen. Förra året skärptes flera lagar som syftar till att förhindra att barn förs ur Sverige. Men att faktiskt driva sådana fall i domstol har visat sig vara svårt. Under lagens första år inkom 58 anmälningar, varav inga ledde till åtal. Fallen blir komplicerade och rättsväsendet har inte kompetensen som krävs. De skärpta lagarna åtföljdes inte av tillräckliga medel.

Svenska myndigheter måste göra mer. När unga flickor gifts bort skapas en ond kedja. När nästa generation pojkar och flickor ska uppfostras av mammor som själva inte hunnit vara barn, som inte fått en sammanhållen skoltid och som kanske har svårt att orientera sig i förhållande till majoritetssamhället.

Tvångsäktenskapen är bara ett i raden av tecken på att rättsväsendet måste ha större muskler för att kunna utreda komplicerade fall. Sedan är skolan det verktyg där flickor i riskgruppen snabbast kan upptäckas. Det är oerhört viktigt att lärare och rektorer följer upp närvaron ser till att skolplikten efterföljs. Även här krävs mer kunskaper och resurser.

Kanske är det dags att Sverige antar en nollvision för tvångsäktenskap. En nollvision med åtföljande budget.