Centerledaren Muharrem Demirok bör se över partiets position.
Avslöjandena om antisemitism och terrorkontakter inom Vänsterpartiet har påmint oss om den märkliga position som Centerpartiet befinner sig i.
Många i Centerrörelsen har förstås reagerat på nyheterna om Vänsterpartiet. Ordföranden för Centerns ungdomsförbund, Caroline von Seth, gick ut och sa att ”Vänsterpartiet har ett genuint problem med strukturell antisemitism” och att hon därför ser det som omöjligt ”på något sätt ha ett aktivt eller passivt samarbete med V”.
Partiledaren Muharrem Demirok, från Linköping, kommenterade att han delade ungdomsförbundets bestörtning: ”Jag kan inte se hur något ansvarstagande parti skulle kunna samverka med Vänsterpartiet i en regering när det ges uttryck för den här typen av åsikter”.
Demiroks kommentar är intressant för han väljer att betona ”i regering”, medan ungdomsförbundets avståndstagande uttryckligen gällde alla former av samarbete. Kanske anas här för första gången på länge en inre opposition i Centerrörelsen. Hursomhelst skvallrar ordvalet om att partiledningen fortfarande är inställd på att ingå i en rödgrön regering som vilar på stöd från Vänsterpartiet.
Att Centern knyter sig till det rödgröna laget är också intrycket man får om man läser den 3-sidorsintervju som Socialdemokraternas partitidning, Aktuellt i Politiken, hade med Muharrem Demirok i senaste numret. Förutom att presentera Demirok för de socialdemokratiska sympatisörerna är budskapet att Centern och Socialdemokraterna brukar kunna komma överens när det gäller, även om den ekonomiska politiken är olika.
Uppenbarligen pågår arbetet med att förbereda en rödgrön regering där Centerpartiet ingår. Frågan är dock hur man ska förklara för de i grunden liberalt sinnade väljarna att man ämnar samarbeta med ett radikaliserat Vänsterparti.
Den rödgröna sidan måste ju även med Centerns stöd inkludera såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet för att nå en majoritet i riksdagen. I ett sådant samarbete kommer det bli tufft för Centerpartiet att ingå – både sakpolitiskt och ideologiskt. En hel del röda linjer behöver korsas.
Den regering som Annie Lööf gärna talade om – ett mittensamarbete med både Moderaterna och Socialdemokraterna – är inte trolig. Teoretiskt går det att tänka sig en situation där de två statsbärande partierna samarbetar. Men sannolikt skulle Moderaterna och Socialdemokraterna själva nå en majoritet i riksdagen, och vad skulle de då behöva Centerpartiet till?
Metaforen att måla in sig i ett hörn är sliten. Men på något sätt har Centerpartiet positionerat sig i en situation där folk häpet tittar på och undrar vad och vart de vill. Så kändes det när Muharrem Demirok deltog i den senaste partiledardebatten i SVT.
Centerpartiet måste inse att den politiska situation som fanns på Annie Lööfs tid inte längre gäller. Partiet borde använda mittenpositionen till att förhandla brett och söka stöd för sin egen politik, i stället för att fjättra sig allt hårdare vid de rödgröna partierna.