Onsdagskvällens sol värmde gott när Sverige möttes på Stora torget i Linköping. Temat för SVT:s debattprogram var kriminaliteten i landets utanförskapsområden. Linköping med vårt tragiskt höga antal dödsskjutningar blev därmed den naturliga mötesplatsen.
Till att börja med var det tråkigt att endast två Linköpingspolitiker fanns representerade – Maria Moraes, gruppledare för Miljöpartiet och Muharrem Demirok (C), kommunalråd. Med tanke på SVT:s resurser borde de programansvariga ha gjort ett bättre jobb med att luska fram lokala representanter från M och KD. En politiker med ansvar för trygghetsfrågor i kommunen. Även om gängbrottsligheten är hela landets huvudvärk var debattens utgångspunkt trots allt Linköping.
Stundtals ledde denna lokala frånkoppling till märkliga sammandrabbningar. Som när Tobias Andersson (SD), en Skövdebördig riksdagsledamot, skulle förklara för Lambohovmamman Åsa Nyberg Botshinda varför hon borde finna sig i att hennes son ständigt utsätts för kränkande polisvisitationer.
Eller när kriminologen och ex-polisen Fredrik Kärrholm (M) utnyttjade vartenda tillfälle till att marknadsföra sin egen riksdagskandidatur. ”M, tillsammans med KD och även SD och L har en fantastiskt bra politik för att få till en bättre skola” sa han och poängterade att han minsann var en av de första som slagit larm om situationen i de utsatta områdena.
De mest uppfriskande inläggen kom föga förvånande inte från de politiska representanterna. Utan från ungdomspedagogen och Linköpingsbon Benjamin Imamovic, och advokaten Mikael Westerlund vars yrkesgärning går ut på att företräda unga gängkriminella. Två män som varken är medietränade eller försöker plocka billiga poänger i en valrörelse. Som tvingas hantera den verklighet som förorsakats av decennier av politisk försummelse.
De kunde således bekräfta att problembeskrivningen och lösningsformeln inte kan förenklas med varken ”allt är invandrarnas fel” eller ”allt är den strukturella rasismens och klasshatets fel”.
Egentligen förstår nog de politiska företrädarna att lägesbilden är komplex. Demirok påpekade under debattens slutminuter att det som från politiskt håll framställs som revolutionerande redan är vedertaget i vilket socialkontor som helst. ”Lyssna på expertisen”, blev budskapet.
Det är beklagligt att det tog en timme för detta självklara men ofta bortglömda faktum att lyftas fram. Förmodligen skulle vi alla må bättre av att lyssna mindre på SVT-debatter och mer på dem som slarvigt brukar benämnas som ”vanligt folk”. Mer polarisering krossar inte gängen.