Det stora röda huset, kallar mäklaren det. Huset i Tidersrum som häromdagen lades ut på Hemnet. Pris: 100 000 kronor.
Skicket är därefter. Det är hål i tak, golv och väggar. Tapeterna hänger. Trädgården är övervuxen. Förfallet är spektakulärt, men det är även en del av de ursprungliga byggnadsdetaljerna.
Mäklaren säljer in fastigheten i Kinda kommun som ett projekt som för den rätta "kan bli ett fantastiskt hem med lantlig charm och oändlig potential".
Det är inte heller en vild gissning att intressenterna lär flockas. Billiga ödehus på landsbygderna brukar väcka förvånansvärt stor uppmärksamhet. Det är talande att det röda huset i Tidersrum klickats ett par tusen gånger under det första dygnet på Hemnet. Många drömmer om att köpa och rädda ett hus, och vissa gör slag i saken.
Det växande intresset för stora renoveringsprojekt på landet har lett till att det i dag finns företag specialiserade på att hitta ödehus åt intressenter. Kommuner runt om i Sverige har också tagit initiativ till inventeringar av ödehus, för att koppla samman köpare med potentiella säljare. Motala kommun genomförde en inventering 2020 och Ödeshög 2022.
Den här vurmen för gamla ruckel på landsbygderna hade nog för bara tio år sedan framstått som osannolik. Då sågs fortfarande landsbygderna som dömda till avfolkning.
Ödehusen på landet var då den yttersta symbolen för storstädernas dragningskraft – att de som vill och kan flyttar till stan. Att de tomma husen ens stod kvar berodde dels på nostalgi och dels på att de var för dyra att riva.
I dag har ödehusen fått närmast motsatt symbolik. De ses som häftiga projekt. Som möjliga att bygga liv och familj i.
Förändringen är smått revolutionerande. Vad är det som har hänt?
Den kanske viktigaste förklaringen är de skenande bopriserna i de större städerna. I många städer har det blivit dyrt, särskilt för familjer, att bo. Det här gör att många par i familjebildande ålder söker sig längre bort från städerna för att få råd med ett större boende.
Det många lär ha insett är också att ju längre bort från en större stad man kommer desto billigare blir husen. Och ökade möjligheter till hemarbete, som en följd av utbyggda fibernät och nya rutiner på arbetsplatser efter pandemin, gör att fler faktiskt kan få en vardag att fungera i glest befolkade områden. Något som ytterligare lär ha drivit på utvecklingen är ett ökat utbud av lediga tjänster på mindre orter, som en följd av omfattande pensionsavgångar under senare år.
Att få fler att göra resan från städer med bostadsbrist till tomma hus i landsbygdskommuner är också något som politiskt bör uppmuntras. Det ger levande landsbygder och är god resurshushållning.
Det finns också verktyg för regeringen att ta till. Den lägst hängande frukten vore ett höjt tak för rot-avdrag för människor som i glesbygd köper fastigheter där ingen har varit skriven på många år. En sådan åtgärd skulle även skapa incitament för fler att faktiskt skriva sig och skatta i mindre kommuner.
Drömmen om ödehus på landet bör göras möjlig för fler att uppfylla.