I dag börjar den östgötska älgjakten, och säsongen drar i gång på allvar för länets tiotusen jägare. De jagar också andra djur, men älgjakten är speciell. Jaktlagen är ofta uppbyggda kring den, och på många håll är älgpremiären helig.
Men något oroande är på väg att hända.
Förrförra säsongen var Länsstyrelsens mål att låta skjuta ungefär 1 800 älgar, men bara drygt 1 400 älgar föll. Det fattades 400 älgar. Inför förra säsongen sänktes målet till en bit över 1 700, men de östgötska jägarna lyckades bara skjuta 1 245 älgar – 450 djur under målet.
Att de östgötska jägarna totalbommat skjutmålen beror inte på slöhet, utan på att myndigheterna satt tokhöga mål trots att jaktmarkerna redan dammsugits på älg. Skjutmålen sätts av Länsstyrelsens älgförvaltningsgrupper, som består av företrädare för östgötska jägare och skogsägare.
Jägarna skjuter gärna älgar, förstås, men vill framför allt lämna en stark älgstam åt sina barn och barnbarn. Jägarna gillar ju jakten och älgarna som gör den möjlig.
Skogsägarna, däremot, gillar inte älgar. De hungriga djuren biter av toppskotten på deras tallplantor, vilket gör att träden växer konstigt och ger sämre virke när de avverkas i framtiden. På sikt kan älgarna äta upp hundratals miljoner i framtida vinster för östgötska skogsägare.
Skogsägarna har rätt till både ordförandeposten och utslagsrösten i varje älgförvaltningsgrupp. De har alltså större makt än jägarna, och det märks. Sedan Sverige införde det nya systemet för tio år sedan har skogsägarna pressat ned älgstammen med ungefär en tredjedel. Förmodligen kommer älgen rödlistas redan nästa år.
Nu riktas allt hårdare kritik mot det nya älgförvaltningssystemet.
Inför årets jaktsäsong startades Älgupproret av två jägare från Åtvidaberg – den ene redan rikskänd från den östgötska Youtube-serien Torghumor.
Älgupproret anser att betesskadorna är skogsindustrins eget fel, inte älgarnas. Ett skogsbruk med stora kalhyggen och täta granskogar dödar bärris och andra växter som älgarna vanligtvis äter. Djuren tvingas äta tallplantor i stället, och det är orättvist att straffa älgstammen som syndabock för industrins egna snedsteg.
Älgjakten ger östgötarna gemenskap, frisk luft och en ljusglimt i höstmörkret. För att långsiktigt värna detta ursvenska kulturarv skulle jakten behöva stramas åt ordentligt de närmsta åren. Det lär inte hända så länge skogsägarna tillåts blåsa på med oansvariga skjutmål.
Systemet måste göras om i grunden.