Nobelmiddagen var uppbyggd kring råvaror från Östergötland. Förrättens getost kom från Löt gårdsmejeri i Gammalkil. Huvudrättens kyckling togs från Ånstränga lantbruk öster om Linköping.
Och det här är stort.
På festernas fest är bara de bästa gott nog. Att östgötska matproducenter får leverera till Nobelmiddagen är ett erkännande av stora mått.
Så här har det inte heller alltid varit. Det är först under senare år som svenskproducerad mat och dryck på allvar lyfts fram.
2022 serverades exempelvis det första svenska vinet någonsin på Nobelfesten i Stockholms stadshus. Och det var i sin tur bara fyra år efter den första middagen någonsin med enbart svenska viner i stadshuset.
Vad är det då som har fått svensk matkultur att blomstra? Vad är det som har hänt?
Svaret har nog många bottnar. Det kanske viktigaste är att många har fått det bättre och kan kosta på sig godare och roligare mat. Det senaste årtiondet har även hållbarhet och närproducerat blivit viktigare för konsumenterna. Drivna företagare har också satsat. Resultatet märks i form av mängder av proffsiga gårdsbutiker och småskaliga livsmedelsproducenter runt om i länet.
Men att östgötska delikatesser så självklart serveras på Nobelmiddagen lär även till viss del kunna bero på det Alliansregeringen startade för 20 år sedan. Det handlar om den jordbrukspolitiska satsning "Matlandet", som pågick i åtta år.
Alliansens mål var att stärka svenska matkultur och turism. Men Matlandets brist på resultat fick elaka tungor att kalla det för Pratlandet. Kommer någon ihåg satsningen i dag är det nog mest som en flopp. Regeringen Reinfeldt har även gått till historien som en av de mer ointresserade av jordbrukspolitik.
Ibland tar det dock tid innan resultaten av politiska satsningar märks. Och möjligen kan de insatser som M, KD, L och C gjorde 2006-2014 för att stärka svenskt mathantverk vara det vi ser effekterna av nu.
Det går inte heller att bortse ifrån att politiska beslut lär ha bidragit till ett förändrat förhållningssätt till mat och råvaror. I vissa fall märks det tydligt, som kring vildsvinskött.
För 15 år sedan var många konsumenter skeptiska till vildsvinskött. Det ansågs "smaka galt" och kunde i värsta fall ge den som åt trikiner. Den typen av farhågor hörs dock nästan aldrig längre.
Varför har då vildsvinsköttet gått från bespottat till omhuldat? Avgörande lär ha varit lagkrav på provtagning och att köttet ska hanteras av godkända slakterier för vilt. Det här har gjort att köttet som når konsumenter har tagits omhand av slaktare som vet hur vildsvin ska handhas för att inte smaka illa.
Samtidigt är det inte bara vildsvinskött som hanteras alltmer proffsigt. Det mesta viltkött tas om hand på ett helt annat sätt än förr. Om tidigare generationer slaktade i vedboden så lämnar många av dagens jägare viltet till små slakterier och får tillbaka köttet vakuumförpackat. Det är en revolution för livsmedelshygienen.
Och samma trend märks kring all livsmedelshantering. Med åren har en alltmer proffsig och småskalig livsmedelsförädling uppstått i Sverige. Vi kan i stort sett beta av varje råvara och hitta duktiga östgötska företagare som har byggt varumärken kring den.
Tack vare alla dessa drivna företagare – och möjligen det som Alliansregeringen drog igång – har Östergötland blivit ett matland värt en resa.