Säga till sig själv att tja, det är nog bra – men tänk om precis tvärtom är bättre. Det är förstås lättare sagt än gjort. Ofta kan det behövas någon som inte bara tänker utanför boxen utan kanske aldrig ens varit inne i den.
Häromdagen ringde en av regionens företagare till mig. Han var bosatt i Mjölby men hade även bott i Linköping. Han ville förankra idén om att slå samman dessa två kommuner till en. På ledarsidan driver vi frågan att mindre kommuner bör slås ihop med varandra alternativt med en större, för att klara de utmaningar på samhällsservice och välfärd som det åligger en kommun. Sex av tio östgötakommuner har färre än tio tusen invånare, vilket brukar ses som ett golv för vad en kommun bör ha som befolkningsunderlag. Mjölby har drygt 26 000 invånare – och Linköping 150 000. Som lämpliga "hopslagningskommuner" med Mjölby har istället nämnts Boxholm med 5 300 och Ödeshög med 5 200 invånare.
Men ibland kanske man ska tänka tvärtom.
Linköping och Norrköping är regionens nav, båda med en realistisk önskan om att växa ekonomiskt och befolkningsmässigt. Två tillväxtmotorer är en styrka för en region som Östergötland. Så varför inte slå samman dem till en dynamisk storkommun?
Tanken har väckts förut. I oktober 2013 föreslog Hans Stigsson Michajlov, politisk redaktör på Norrköpings tidningar, att Linköping och Norrköping skulle slås ihop. Det regionala samarbetet i Östergötland har pågått i decennier och är ”ett ständigt pågående fiasko”, menade redaktören. Hans idé anammades av Correns dåvarande chefredaktör Charlotta Friborg som en spännande idé.
Rivaliteten mellan kommunerna är gammalmodig och destruktiv. Jag vet inte hur många ledare jag skrivit om dumdristigheten gällande de två flygplatserna, som driver varandra mot botten istället för att samarbeta.
Även i arbetet mot en storregion misslyckades politikerna och Östergötland fick bli en egen. Företagarna har tröttnat på politiken och bildat sina egna kanaler för framgång med Östsvenska Handelskammaren som uppsamlare. Marknadsbolaget East Sweden, där kommunerna var delägare, har gått i graven men namnet har bevarats av handelskammaren som tillsammans med östgötska och sörmländska storföretag bildat samverkansforum såsom ”Vision East Sweden”, ”East Sweden Infra Structure” och ”East Sweden Tillväxtkapital”. Tanken är att den östsvenska regionen ska bli en internationell spelare och konkurrent till Stockholmsområdet.
Min tvärtomtänkande företagare i luren var inte pigg på tanken med ett Storköping byggd på Linköping och Norrköping. Han ville som sagt byta ut den sistnämnda mot Mjölby vars geografiska gräns mot Linköping, menade han, i alla fall håller på att suddas ut. En sammanslagning skulle gynna bostadsbyggande och företagsetablering i området. East Sweden i all ära, men det säger inte så mycket för den enskilde medborgaren. Företagaren efterlyste därför ett större fokus på Östergötland – ett väl inarbetat varumärke som skulle kunna gå att marknadsföra mycket bättre för företagare, turister och flyttfåglar. Från gränsen mot Småland till norr om Kolmården. Att det inte brukades mer var ett rent slöseri.
Så talar en företagare som törs tänka lite tvärtemot. Törs politikerna?