Utnämningen av ny landshövding i Östergötland är ofta ett antiklimax. Det spekuleras friskt kring möjliga kandidater – och då är det idel kändisar som nämns. Blir det en tidigare minister? Kanske överbefälhavaren? En näringslivstopp?
Men när den nya landshövdingen väl presenteras brukar de allra flesta östgötar fråga sig samma sak – vem är det?
Så var det när Elisabeth Nilsson, då vd för Jernkontoret, blev landshövding. Så var det när Carl Fredrik Graf, kommunalråd i Halmstad och tidigare M-riksdagsledamot, utsågs. Och så var det på fredagseftermiddagen när Östergötlands nya hövding tillkännagavs på Linköpings slott.
Dörrarna öppnades och in klev en person som alla i publiken behövde googla – det var Gunilla Svantorp, 61. En värmländsk riksdagsledamot som i flera år varit ordförande för utbildningsutskottet och nu är gruppledare för S i trafikutskottet.
Vem är hon? Ett bra val av regeringen, om man frågar östgötska riksdagsledamöter på båda sidor.
Enligt hennes riksdagskollega Eva Lindh (S), från Linköping, är Gunilla Svantorp kunnig, kompetent och kommer att göra nytta för Östergötland. Det sägs att hon kan bli en samlande kraft i länet, på samma sätt som tidigare landshövdingen Carl Fredrik Graf.
Men å andra sida – vad annat kan en socialdemokratisk riksdagsledamot säga? Det var ju trots allt S-ledaren Magdalena Andersson som la fram Gunilla Svantorps namn för regeringen.
Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Magnus Oscarsson, som sitter i trafikutskottet med Gunilla Svantorp, ger dock ungefär samma omdöme som Eva Lindh. Det är ett bra val.
Även om vi inte tycker lika, säger han, så är hon påläst och kan frågor som är viktiga för Östergötland. Magnus Oscarsson, som är från Ödeshög, hoppas att Gunilla Svantorp från Årjäng behåller perspektivet som man får av att komma från en liten kommun.
Det lär också vara bra att Östergötland får en landshövding som inte är rikskänd för hårda politiska konflikter. Det bäddar för att personen enklare kan gå från att vara politiker till att bli en opolitisk ämbetsman i staten.
Att vara landshövding innebär att agera som en samordnande kraft i länet, något som civilminister Erik Slottner (KD) poängterade i samband med utnämningen. Det är något som inte nödvändigtvis alla politiker klarar av. Och till detta ska läggas att landshövdingen även ska klara den kanske viktigaste delen av uppdraget – att vara chef för länsstyrelsen.
Den tredje uppgiften som ingår i uppdraget är att vara statens representant i länet. Det vill säga klippa band på invigningar och hålla högtidstal.
Bakåt i tiden har olika landshövdingar lagt olika tyngd på olika delar av uppdraget. Björn Eriksson, hövding 1996-2009, lade mycket krut på den representativa sidan. Han lär inte ha tackat nej till många tal på hembygdsgårdar. Efterföljaren Elisabeth Nilsson var mer myndighetschefen. Och Carl Fredrik Graf betonade kanske allra mest den samordnande sidan och att få samman aktörer i länet.
Vilka delar av ämbetet som Gunilla Svantorp kommer att lägga mest tyngd på vet hon dock inte. Det säger hon kort efter utnämningen på fredagen.
Vi lär dock snart få vet hur hon väljer att tackla rollen som landshövding i Östergötland. Snart får vi veta vem hon är.