Det monumentala Sveahuset i centrala Kisa har nyligen fått nya hyresgäster, efter att affärslokalerna i bottenplanet länge har stått tomma. Och att ett av Kisas mer påkostade hus åter fylls med liv lär förbättra upplevelsen av hela orten.
Det är dock inte bara i Kisa som kontors- och butikslokaler i pampiga och välbyggda hus står tomma. Det är mer regel än undantag på många mindre orter. De tomma lokalerna bör dock inte främst ses som ett problem, utan som en möjlighet för staten att lösa ett par olika bekymmer samtidigt.
Efter coronapandemin har distansarbete blivit utbrett på myndigheter. I mitten av året arbetade runt 60 procent av alla statligt anställda hemma någon dag i veckan, enligt SCB. Det finns dock en oro för vad det här innebär för verksamheten. Riksrevisionen har en pågående granskning av det utbredda distansarbetets effekter på arbetsmiljö, sociala relationer och kunskapsöverföring. Det lär även finnas betydande svårigheter att säkerställa hanteringen av känsliga uppgifter när myndighetsanställda jobbar hemifrån.
Samtidigt lär det vara närmast omöjligt att få tillbaka många av distansarbetarna till de ofta stora och centraliserade kontoren. Kanske är det inte heller önskvärt. För att vara en attraktiv arbetsgivare i dag krävs en öppenhet för nya arbetssätt. I många fall har även produktivitet och arbetsglädje ökat med mindre pendling. En del anställda lär även ha anpassat sig till de nya förutsättningarna och bytt mindre boenden nära de större städerna – där de flesta myndighetsjobben finns – till större boenden på mindre orter.
En lösning på de här problemen kan delvis vara att öppna statliga kontor på mindre orter – likt Kisa, Boxholm och Åtvidaberg – där statsanställda från olika myndigheter kan få tillgång till en god arbetsmiljö och hög säkerhet närmare hemmet. Dessutom skulle kontor för statsanställda på mindre orter uppnå den politiska strävan att öka andelen statliga jobb utanför storstäderna.
Problemet är annars att statliga verksamheter har en tendens att koncentreras till främst huvudstaden. Lösningen på det har från olika regeringar varit att omlokalisera myndigheters huvudkontor. Det har dock visat sig oerhört kostsamt. Flyttarna av Konsumentverket och Folkhälsoinstitutet ledde till skenande kostnader och krisande verksamheter.
Närmast förskräcker erfarenheterna från omlokaliseringen av Strålsäkerhetsmyndigheten från Stockholm till Katrineholm. Efter flytten 2018 och en efterföljande omorganisation har många medarbetare valt att sluta. Och förra året varnades det för att myndigheten slutat att fungera. Nu har ledningen flyttats tillbaka till Stockholm.
Genom att inrätta statliga kontor på mindre orter där statsanställda från olika myndigheter kan arbeta några dagar i veckan uppnås dock de politiska målen, utan de betydande negativa effekterna som alltid uppstår vid stora flyttar av myndigheter. Det lär även finnas en hel del erfarenheter att ta tillvara från inrättandet av statliga servicecenter runt om i landet.
Det är inte bara Sveahuset i Kisa som bör fyllas med nya verksamheter. Staten bör genom inrättandet av lokala kontor för myndighetsanställda blåsa liv i många tätorter i landet samtidigt som myndigheterna bättre kan möta det nya arbetslivets krav.