Det har gått tio år sedan Utöyamassakern då terroristen och högerextremisten Anders Behring Breivik angrep värnlösa ungdomar som samlats på ön Utöya för Arbeiderpartiets sommarläger. Konsekvensen blev att 69 unga människor mördades, enbart för att de valt att engagera sig politiskt för ett bättre samhälle. Dessförinnan hade en bilbomb, även den planterad av Breivik, tagit ytterligare åtta liv i regeringskvarteren i Oslo.
Attentatet förändrade Norge, men även grannlandet Sverige. Det var som att oskulden kring våra länders perfekta demokratiska samhällen rycktes bort. Plötsligt insåg vi att hotet och våldet mot politiker kan bli systemhotande på riktigt.
Sveriges Radio rapporterade nyligen att var tredje Utöyaöverlevare, enligt en norsk undersökning, har fått ta emot hat och hot i olika former. Det är fruktansvärt, men stämmer tyvärr överens med svenska siffror. Brottsförebyggande rådets statistik visar att 30 procent av svenska politiker utsattes för trakasserier, hot eller våld under valåret 2018.
Det är en ökning från valåret 2014, och en markant ökning från mellanvalsåret 2012 då knappt 20 procent av politiker rapporterade att de fått utstå hot och våld. Enligt Brå blir så många som 84 procent utsatta mer än en gång, och det vanligaste är att trakasserier och hot kommer via sociala medier.
Sveriges kommuner och landsting gav Totalförsvarets forskningsinstitut i uppdrag att undersöka hur politiker omnämns i sociala medier. Undersökningen omfattar 1 273 kommentarer på lokaltidningars Facebooksidor under januari och februari i år. Av dessa var endast 0,5 procent neutrala eller positiva. Enligt undersökningen är det ett återkommande mönster att enskilda politikers agerande leder till negativa generaliseringar om politiker i allmänhet.
Konsekvensen är att politiker drar ner på sitt engagemang. Enligt Brå uppger var fjärde förtroendevald att han eller hon blir påverkad i sitt uppdrag. Vanligast är att man undviker specifika frågor, gissningsvis sådana som man tror kommer att trigga hoten och trakasserierna.
En demokrati bygger på att människor vill engagera sig politiskt och driva frågor som de uppfattar som viktiga för samhället. Vi behöver fler politiker, inte färre. När förtroendevalda och politiskt aktiva väljer att vara tysta för att inte riskera att bli skadade faller hela vårt politiska system. Därför är hot och trakasserier mot politiker inte bara en fråga för de rättsvårdande myndigheterna, utan för hela samhället.