Ledare: Ny barnuppfostran behövs i digitaliseringens tid

En rapport från Lärarstiftelsen visar att barns läslust har minskat kraftigt på bara ett decennium rapporterar Lärarförbundets facktidning Ämnesläraren. Andelen femtonåringar som uppger att de enbart läser om de måste har ökat från 39,4 procent 2009 till 56,9 procent 2018.
Föga förvånande har det resulterat i att de också läser betydligt mindre. Endast 6 procent svarade 2017 att de läser fem sidor skönlitteratur eller mer under en skoldag, jämfört med 31 procent 2007. Och andelen som inte ens läser en sida om dagen har ökat från 62 procent 2007 till 87 procent.
Även hos yngre elever syns trenden. Bland sjätteklassare har andelen som läser fem sidor eller mer gått från 44 procent 2007 till 8 procent 2017. Mängden som läser mindre än en sida har nästan dubblerats, från 44 till 81 procent.
Det är knappast en vild gissning att det i grunden beror på ny digital teknik såsom smarta mobiltelefoner, läsplattor, datorer och inte minst sociala medier. Dagens unga har tillgång till ändlös underhållning vid sina fingerspetsar. Då är det självklart att mer ansträngande och tidskrävande sysselsättningar som läsning får stryka på foten.
Minskad läsning är långt ifrån det enda problem som kommit ur digitaliseringen. I flera år har det varnats om bland annat mobbning och psykisk ohälsa, liksom att barn rör sig allt mindre och får svårare att forma sociala relationer. Även tillgången till olämpligt innehåll har åter aktualiserats genom debatten om så kallad gangsterrap.
Ändå har inte mycket gjorts åt problemen. Föräldrar och andra vuxna har hittills haft svårt att överblicka följderna av den nya tekniken, men nu när den varit med oss i över ett årtionde bör det vara dags att anpassa barnens uppfostran.
Det vore knappast första gången. Efterkrigstidens välståndsökning krävde exempelvis nya normer och vanor kring godis, motion och snabbmat. Och liknande problem som dagens, om ock i en helt annan skala, kom med tv:ns inträde i vardagsrummet.
Frågan är om det alls är lämpligt att barn eller ens tonåringar har mobiler. Självklart är det skönt att snabbt kunna få kontakt vid behov, men fram tills åtminstone 90-talet gick det bra ändå. Alternativt så kunde föräldrar börja efterfråga specialanpassade mobiler liksom många äldre använder. Förslagsvis med samtal och sms som enda funktioner.
I hemmet bör kanske utgångspunkten för frågan om skärmtid ändras. I stället för att se det som något vardagligt som begränsas i viss mån kan det betraktas mer som lördagsgodis. En ynnest utöver det vanliga.
Möjligen framstår liknande regler som fyrkantiga och tråkiga. Men det är föräldrars jobb att göra det som är bra för barnen i längden – inte bara i stunden. Och det är tydligt att skärmtid, liksom godis, snabbt blir för mycket av det goda. Genom att skapa nya normer gör vi det lättare att tillsammans uppfostra nästa generation att hantera digitala verktyg som vuxna.