SVT:s Uppdrag granskning tar i fyra delar upp påskkravallerna för snart ett år sedan. Eller snarare: Uppdrag granskning försöker leta fel i hur Polisen arbetade under de kaotiska dagarna. Men det var inte Polisens fel att uppjagade människor i grupp kastade stenar och molotovcocktails mot poliser och fordon, och saboterade delar av städer.
Redan i början av det första avsnittet får man höra Uppdrag gransknings reporter säga att Rasmus Paludans turné "uppskattningsvis kostat polismyndigheten och skattebetalarna 84 miljoner kronor". Skulle "turnén" i sig kostat alla dessa miljoner? Inte våldet och skadegörelsen?
När Paludans sammankomst flyttades i Örebro – från närheten av moskén i Vivalla till centralt placerade Sveaparken – blev det ändå upplopp. Kravallerna på parken blev svårhanterliga för Polisen. Trots att Paludan alltså inte ens fanns på platsen gick många till attack. Dialogpoliserna hade tidigt tvingats backa. Och trots att kommunpoliser hade haft möte med moskén i Vivalla och kontaktat andra gör SVT en stor poäng av att Polisen inte tillräckligt arbetat med dialog. Hur nu någon lång tid i förväg skulle ha kunnat förutse upploppen i fjol. Paludans manifestationer hade tidigare knappt noterats, trots att de genomfördes.
Uppdrag granskning tar upp att samtliga vittnesmål om att kvinnor och barn deltagit i exempelvis stenkastning i Örebro kan härledas till tiden efter att polisens förstärkningspatruller hade anlänt. Återigen: Polisens insatser pekas ut som problem, inte att folk kastade stenar mot poliser.
Även i Navestad i Norrköping urartade situationen. Där sköt poliser varningsskott och i nödvärn. Två av dem som träffades, bland annat i armen, var minderåriga. "AVSLÖJAR; Två av de skottskadade vid påskupploppen i Norrköping var 15 år gamla", skriver Uppdrag granskning på Twitterkontot. Men som poliser säger i programmet deltog alltså "mammor med spädbarn i armen", pensionärer och barn i upploppen i bostadsområdet i Norrköping. Är det då konstigt att ungdomar långt fram i ledet träffas i tumultet?
Yusuf Abdow, ordförande Örebro moské, säger i Uppdrag granskning att det "känns i hjärtat" på muslimer när Koranen bränns. Att det är det som väst "inte förstår". Att man kan bli djupt sårad, ledsen eller provocerad är inte alls svårt att förstå. Men rätten att häda är en del av yttrandefriheten. Religionen står inte över demokratin.
Alltför många "förstår" uppenbarligen och dessvärre inte det.
Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning.