I söndags kunde vi läsa om arbetsgivares misslyckade försök att rekrytera personal, trots den höga arbetslösheten. Däribland om Arbetsförmedlingens jobbmässa i Norrköping, där marknadsföringen sades ha nått ut till 10 000 personer, men endast 33 dök upp (Corren.se 28/5).
Dagen innan rasade tv-kocken Johan Jureskog i Aftonbladet. Han har nämligen svårt att rekrytera personal till sin hamburgerkedja.
”Det har blivit arbetstagarens marknad, de flesta ungdomar drömmer om annat än att slita”, morrade Jureskog och hävdade att de unga är ”slöfockar”.
Nåja, ingen normal människa drömmer om att slita. De allra flesta, gammal som ung, vill ha trygga arbetsvillkor och möjligheten att planera sitt liv.
Under pandemin blev många inom hotell-, restaurang- och turistbranscherna arbetslösa. Många hittade nya jobb och kom därför inte tillbaka. Det är en viktig orsak till att arbetsgivarna nu skriker efter folk.
Vidare präglas branscherna av usla villkor. Låga löner, obekväma arbetstider och otrygga anställningar gör att många inte känner sig särskilt lockade att söka. Det påpekar Malin Ackholt, förbundsordförande i Hotell- och restaurangfacket (AB 28/5).
Därtill gillar många att klaga på dagens bortskämda ungdom. Men i Sverige är andelen unga (20—34) som varken jobbar eller studerar näst lägst i hela EU (Ekonomifakta 11/5).
Här finns även ett annat problem. I Sverige är den totala arbetslösheten 8,2 procent. Siffran är hög – men den berättar inte hela sanningen.
Bland inrikes födda låg siffran på 5,4 procent år 2021. Det ligger kring OECD-genomsnittet. Bland utrikes födda låg den däremot på 19,5 procent. Bland de födda i Afrika och Asien är siffran runt 30 procent. Gapet mellan inrikes och utrikes födda är näst högst i hela EU.
Siffrorna illustrerar väl de strukturella problemen arbetsmarknaden står inför.
Det finns olika typer av arbetslöshet. Sökarbetslöshet innebär kort och gott att vara ”mellan jobb”. Strukturarbetslöshet innebär däremot svårigheter att få jobb på grund av fel eller låg nivå på utbildningen, utanförskap och svårigheter att anpassa sig till majoritetssamhället.
För att de som sitter fast i den sistnämnda sortens arbetslöshet ska äntra arbetsmarknaden krävs andra åtgärder än käcka mässor och okvädningsord. Det behövs en allomfattande samhällelig ansträngning som sträcker sig bortom konjunkturcykler. I detta borde även trygga arbetsvillkor ingå. Jureskog lär knappast hitta nya anställda genom att förolämpa dem.