Ryssland har flyttat trupper till Ukrainas gräns. Fler än 80 000 soldater lär finnas utgångsgrupperade tillsammans med moderna vapensystem. Ryska myndigheter menar att det rör sig om en övning. Det lugnar knappast någon.
Det är konstigt att den ryska uppmarschen inte dominerar nyhetsflödet. För några årtionden sedan hade världen hållit andan. Ansamlingen av trupp är i sig farlig. Incidenter kan inträffa och händelseutvecklingen snabbt skena i väg.
Ändå verkar Sveriges utrikesminister Ann Linde (S), när hon intervjuades av SVT (14/4), mer oroad av ”en uppiskad stämning på nätet”. Hon säger bland annat att ”en upphetsad retorik från både politiker, journalister, allmänheten och på sociala medier bidrar till att trappa upp stämningen, det hjälper absolut inte. Vi har yttrandefrihet och jag vill inte gå in på det, men det hjälper inte att ha en upphetsad retorik.”
Vad menar Sveriges utrikesminister? Ska journalister inte rapportera när en stormakt för fram trupp till ett grannlands gräns? Är det verkligen en upphetsad ton som är problemet och inte Rysslands agerande?
Tvärtemot vad vår utrikesminister verkar tycka bör vi ta utvecklingen på stort allvar. Vad Ryssland gör i Ukraina angår oss i allra högsta grad. Ryssland stresstestar just nu Väst. Hur kommer de övriga demokratierna agera när en stormakt kränker och trakasserar ett grannland?
Vi är ett litet land som bygger vår säkerhetspolitik på att andra ska komma till vår hjälp om vi hotas. Hittills har svaret från EU och USA inte varit helt entydigt. Man har enats om sanktioner, vilket är bra. Samtidigt vet vi att EU har svårt att hålla en gemensam linje mot Ryssland.
USA:s nye president Joe Biden har en svår situation eftersom han samtidigt är trängd av ett alltmer öppet aggressivt Kina. Klart är att USA försöker undvika en eskalering i Ukraina.
Det förefaller som om Ryssland samtidigt som man fortsätter att destabilisera Ukraina också försöker att stänga Svarta havet för andra länders flottor. Om det lyckas – och Svarta havet åter domineras av Ryssland – får det naturligtvis säkerhetspolitiska konsekvenser för hela regionen.
För den historiskt intresserade är det nästan omöjligt att inte tänka på 30-talet. En stormakt prövar sig fram och ser var omvärlden drar gränsen. Vi bör ta den här utvecklingen på allvar. Om det handlar om Svarta havet den här gången kan det nästa gång handla om Östersjön.