I ett sekel pryddes Stora torget av en pampig julgran varje vinter. Från 1918 till 2018.
Sedan blev Muharrem Demirok (C) ordförande för stadsbyggnadsnämnden och 2019 stod torget mörkt och tomt. En hundraårig tradition gled ur hans grepp.
Han togs på sängen av stadens vrede, pudlade plikttroget och utlovade den största granen någonsin inför 2020. Linköpingsborna andades ut. Givet Centerns rötter på landsbygden och kärlek till skogsbruk litade de på Demirok i julgransfrågan.
Det skulle de inte ha gjort.
Året därpå lät Demirok nämligen förkunna att kommunen blivit stolt ägare till Sveriges största plastgran! Linköpingsborna var skeptiska. Så mycket plast verkade onödigt när det finns så fina träd i skogen. Att den skulle återanvändas i många år var ingen tröst, snarare tvärtom.
”Och det kommer mer”, insisterade Demirok tondövt. ”Mycket mer.”
Gud bevare oss.
Och han menade tyvärr allvar, skulle det visa sig. Inför julen 2021 lät Demirok med pompa och ståt lansera sitt vinterland. Stora torget skulle täckas av en isbana och ett skidspår, allt för att göra Linköping till ”Sveriges mest julpimpade stad”. Han ville bräcka Gävlebocken.
Tio dagar senare hade banan blivit bassäng. Aggregatet läckte, men skam den som ger sig! Kommunen tog nytag, men efter ytterligare tio dagar hade isen smält igen. Ännu ett maskinhaveri.
Det gjordes också ett par försök att anlägga det utlovade skidspåret, men även det smälte. Dygnet runt dånade aggregatet – när det inte var trasigt, förstås – medan Demirok duckade.
Centerns post som landsbygdens väktare stod under tiden obevakad. Som citykille såg Demirok landet som fritid, och hade därför inrättat en ”randzon” runt Linköping för att stoppa storskaliga byggen från att förvanska det stadsnära kulturlandskapet.
Tanken var klok – Linköping ska vara en tätort på en slätt – men zonen slog fel. Storbyggen stoppades inte, men enskilda bönder fick byggförbud. Inte särskilt centerpartistiskt.
Och så där har Demirok fortsatt som partiledare. Medan han viftade med penntroll i riksdagen för att markera mot SD:s trollfabrik grundade KD ett eget bondeförbund. I spetsen står Linköpings före detta C-profil Staffan Danielsson. I förra veckan lanserade tankesmedjorna Timbro och Oikos ett frihetsprogram för landsbygden med skogsbruk, jakt och bryggor.
Tidöpartierna tuggar i sig klassiska C-frågor.
När våren kom fick kommunen hacka bort isen från Stora torget. Demiroks vinterland skulle Linköping inte göra om. Och sveken mot kärnväljarbönderna ser nu ut att kunna kosta honom partiledarskapet.
Hans plastgran blir vi dock aldrig av med.