Det är en vanlig åsikt att saker och ting var bättre förr. Enligt en Demoskop-undersökning från i mars menar till exempel 97 procent av SD-väljarna att Sverige går åt fel håll. Det finns således en hel del väljare att vinna på att basera sin politik på en förmodat bättre dåtid. Till exempel genom att hävda att Sverige var mer jämlikt då.
Men sådana jämförelser är ofta alltför grundlösa, enligt en rapport av nationalekonomerna Anders Björklund och Daniel Waldenström, vars resultat presenterades på DN Debatt (7/6). Ett vanligt påstående är att Sverige var världens mest jämlika land 1980. Sedan dess har det gått utför.
Tanken inleder till exempel Socialdemokraternas omtalade underlagsrapport för fördelningspolitik, och illustreras med en mängd grafer där 1980 får illustrera startpunkten. Men enligt Björklund och Waldenström finns det inte tillräckligt med pålitliga data för att jämföra Sveriges och andra länders jämlikhet under den perioden.
Inte heller går det att utan vidare hävda att inkomstskillnaderna har blivit större de senaste åren. Björklund och Waldenström förklarar att statistiken bygger på årsinkomster, där tillfälliga höga inkomster kan ge stort utslag. Det kan till exempel handla om en bostadsförsäljning, vilket ger sken av att en person har betydligt högre inkomst över tid.
Inkomstojämlikheten ökade visserligen under lång tid, men har legat stabilt sedan 2015. De med lägst inkomster har dessutom ökat sina disponibla årsinkomster sedan 1995. När många människor håller med om att Sverige har utvecklats till det sämre verkar det vara enklare att påstå att så också är fallet i vissa frågor. När antagandet stämmer med vad många själva känner på sig är det också färre som ifrågasätter sanningshalten.
När det politiska maskineriet svarvar reformer för att göra något åt samhällsproblemen är det av grundläggande betydelse att den verklighet de baseras på faktiskt stämmer. Just därför är det till exempel viktigt att de statliga utredarna inte har politisk slagsida – då ökar risken att viktiga fakta förminskas eller helt bortses från.
Men utredningar ska inte behöva vara ventiler mot skeva verklighetsbilder som är mer eller mindre enkla att rätta till från början. Då kan vi slippa felaktiga prioriteringar av tid och pengar, och de problem som överskuggats kan få den uppmärksamhet de förtjänar.