De senaste två mandatperioderna har Moderaterna på ett systematiskt sätt tagit tillbaka högerflanken från Sverigedemokraterna. Anna Kinberg Batra gjorde förarbetet och när Ulf Kristersson tog över som partiledare fortsatte han styra partiets fokus mot lag och ordning, integration och en mer restriktiv syn på migration. Syftet var att vinna tillbaka väljare som hade lämnat partiet 2014. Men nu inför valet 2022 behöver han tänka om.
Att Moderaternas regeringsunderlag kommer att bygga på ett samarbete med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna råder det ingen tvekan om, även om själva formen på det samarbetet ännu inte blivit klarlagt. Kommer det att röra sig om en koalition, ett gemensamt valmanifest, budgetsamarbete eller bara stöd i riksdagens kammare och utskott? Förhoppningsvis kommer väljarna att få ett tydligt svar på detta i upptakten till valrörelsen.
Även om Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har en samsyn i många högaktuella politiska frågor kommer deras samlade väljare troligtvis inte räcka för att säkra nycklarna till Rosenbad. Vill Kristersson bli Sveriges nästa statsminister behöver han vinna fler marginalväljare från mitten till sitt regeringsunderlag. Och det är endast Moderaterna som kan göra detta; de andra två partierna har inte samma möjlighet att bredda sin politik och framstå som förtroendeingivande liberala partier för missnöjda socialdemokratiska, centerpartistiska och liberala väljare.
En manöver mot mitten för att säkra dessa marginalväljare skulle säkerligen leda till att några befintliga moderata väljare går över till Sverigedemokraterna. Men eftersom Sverigedemokraterna så tydligt ingår i ett borgerligt regeringsunderlag skulle det inte påverka själva möjligheten för Kristersson att bilda regering. Nettoutfallet skulle ändå bli till Moderaternas fördel.
Hur ser då möjligheterna att säkra dessa marginalväljare ut? I de forna allianspartierna Centern och Liberalerna finns borgerliga väljare som ogillat deras vänstergir den här mandatperioden. Och hos Socialdemokraterna finns väljare som har svårt att förlika sig med den nedmontering av basindustrin som nu genomförs av Löfvens regering, ivrigt påhejad av Miljöpartiet.
Det kräver sin statsman att lyckas navigera detta politiska gränsland och visa att Moderaterna kan ta ansvar även för frågor som nationell cementförsörjning och effektiva klimatåtgärder, inte bara kräva hårdare tag mot buset. Frågan är om Kristersson är uppgiften mogen. Facit får vi på valdagen.