Kriminalpolitiken är i högsta fokus nu. Ett förslag som diskuteras flitigt med anledning av de internationella framgångarna med Encrochat är hemlig avlyssning utan brottsmisstanke. Eller som Moderaternas rättspolitiska talesperson Johan Forssell väljer att kalla det i en intervju med DN (18/7), ”proaktiv avlyssning”.
Polisen har redan i dag möjlighet att begära tillstånd från domstol att använda hemliga tvångsmedel. Villkoren för att använda de olika tvångsmedlen skiljer sig åt beroende på vilken slags åtgärd och ändamål som avses. Vid sidan av kravet på uttryckligt lagstöd, det som kallas legalitetsprincipen, gäller tre allmänna principer: ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen.
Enligt ändamålsprincipen får ett tvångsmedel användas endast för det ändamål som framgår av lagstiftningen och ett tvångsmedel kan inte användas med syfte att få fram överskottsinformation. Enligt behovsprincipen får ett tvångsmedel endast användas om det finns ett påtagligt behov och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Slutligen ska tvångsåtgärden stå i rimlig proportion vad gäller art, styrka, räckvidd och varaktighet, till vad som finns att vinna med den.
En granskning gjord av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden konstaterade nyligen ”omfattande och synnerligen allvarliga brister” i åklagarnas hantering av hemliga tvångsmedel (Dagens Juridik 20/7). Bland annat hade åklagaren sökt och beviljats tillstånd till hemlig övervakning utan att det funnits lagstöd.
Moderaternas förslag ligger tyvärr i tiden. Med en gängbrottslighet som går ur spinn och drabbar allt fler oskyldiga vill man sätta stopp för gängen och ge polismyndigheten efterfrågade verktyg. Men att polisen vill ha ett verktyg borde inte vara skäl nog att utan eftertanke ge dem det.
SIN:s granskning visar på att den befintliga avlyssningen redan kan missbrukas. Det borde vara en varningsklocka eftersom en lättare tillgång till avlyssning öppnar för fler möjligheter till olämplig användning.
För även om den hemliga avlyssningen utan brottsmisstanke är tänkt att riktas mot gängbrottslingar och fortsatt ska prövas av domstol, är det ett steg på vägen mot ett övervakningssamhälle. Samtidigt glider man på ändamålsprincipen eftersom utan konkret brottsmisstanke blir ändamålet att inhämta vilken information som helst som man kan använda mot den tilltänkte brottslingen.
Det är förvånande att just Moderaterna, som vanligen står upp för att värna rättsstaten, står bakom detta förslag.