Kommunal upphandling är ingen picknick. Den omges av en svårgenomtränglig snårskog av regler och bestämmelser. Vissa krav på varorna, tjänsterna eller leverantören går bra att ställa. Andra inte. Exempelvis går det bra att ställa krav på djuromsorg eller transporter, däremot inte på närodlade produkter eller varor av ett visst märke. De går bort av konkurrensskäl.
Det står dock mer och mer klart att inte bara ekonomiska faktorer bör ingå i offentliga upphandlingar. Det finns annat som har ett värde och som, om det tillåts av konkurrensskäl, kan rymmas i kravlistan. Anledningen till att offentlig upphandling finns, förutom att konkurrensen mellan privata aktörer ska hållas öppen och rättvis, är att skattebetalarnas pengar ska användas på ett omdömesgillt sätt. Därför bör priset alltid finnas som en ram av sunt förnuft kring upphandlingskraven, så dessa inte löper amok även om syftet anses vara gott.
Som femte kommun i Östergötland har nu Mjölby blivit en rättvisemärkt Fairtrade city. Diplomet delades ut nästan på dagen ett år efter att kommunens arbetsutskott deklarerat att det ”nätverk för Fairtradefrågor”, med representanter för kommunen, näringslivet, FN-föreningen, Svenska kyrkan och Andreaskyrkan, efter ”inventeringar” funnit att Mjölby kommun var ”moget för en ansökan”.
Vissa kriterier gäller för kommunen, andra för civilsamhället. Sammanfattningsvis går de ut på att samtliga aktörer ska köpa och/eller sälja så många Fairtrademärkta produkter som möjligt enligt utstakade mål. Eftersom Mjölby har fler än 20 000 invånare ska kommunen ha ett utbud på minst 40 Fairtradeprodukter fördelade på minst fem butiker, och minst fyra hotell, kaféer och restauranger ska ha Fairtradesortiment. Därtill ska minst 20 arbetsplatser erbjuda Fairtradeprodukter.
Officiellt är syftet med diplomeringen förstås att göra gott, men detta offentliga påbud som fler och fler kommuner anammar är ett problem. Inte bara för att denna påkostade goodwill påfrestar de kommunala budgetarna utan för att det sätter press på det lokala näringslivet att göra likadant. Och det gynnar sannerligen ingen fri konkurrens. Fairtrade har tagit patent på rättvisemärkningen, men det finns flera viktiga ifrågasättanden av den vars kriterier är definierade av LO och Svenska kyrkan – organisationerna bakom Fairtrade Sverige.
Vän av fri och rättvis handel borde ägna sig åt påtryckningar för att riva handelshinder som försvårar och fördyrar för bönder och producenter runt om i världen att försörja sig. Inte nöja sig med ett dyrköpt samvete satt i guldram.