Inom delar av miljörörelsen har det länge funnits krav på att vi måste minska vår konsumtion för att kunna leva hållbart. Dessa idéer börjar nu på allvar börjar påverka miljöpolitiken vilket riskerar att allvarligt försämra människors liv.
I april släppte Miljömålsberedningen en utredning om hur Sverige kan uppnå miljömålen i Agenda 2030. Ett av de viktigare förslagen är att införa så kallade konsumtionsmål. När utsläpp av växthusgaser mäts i nuläget, räknas bara de utsläpp som sker inom landets gränser. Med konsumtionsmål skulle även utsläpp som sker i andra länder räknas som våra, om slutprodukten konsumeras i Sverige.
Det brukar motiveras med att det inte ska löna sig att flytta produktion till länder med sämre miljölagstiftning för att Sveriges ”utläppskonto” ska se bättre ut. Förvisso kan det vara ett problem, men är inget som konsumtionsmål löser.
I en debattartikel i SvD påpekar fyra klimatforskare (11/7) att konsumtionsmål framför allt kommer skapa större förvirring. Eftersom nästan alla varor produceras i värdekedjor över flera olika länder, med olika komponenter, blir det nästan omöjligt att veta hur mycket en viss produkt har släppt ut. Det bäddar för att länder kommer kunna skylla ifrån sig på varandra i betydligt större utsträckning än i dagsläget, vilket lär hämma miljöarbetet.
Tyvärr tycks minskad konsumtion i Sverige vara det egentliga målet. Det är den enda tydliga effekt som nya konsumtionsmål, med medföljande skatter och regleringar, skulle ha. Och det är knappast ett marginellt mål inom miljörörelsen. Stora organisationer som WWF menar att vår konsumtion är ohållbar och bland annat Miljöpartiet vill minska köttkonsumtionen.
I spåren av den alltmer alarmistiska klimatretoriken verkar miljörörelsens civilisationskritik bli närmast människofientlig. För det är vad minskad konsumtion faktiskt innebär: minskad levnadsstandard och ett fattigare liv. Hur det påverkar vanliga människor ser vi nu i många länder.
Följderna av minskad inhemsk jordbruksproduktion har uppenbarats efter Rysslands invasion av Ukraina, som skapat stor brist på de globala livsmedelsmarknaderna. Det har lett till omfattande protester med start i Nederländerna, och som följts av bland annat Tyskland, Polen och Italien. I Sri Lanka har presidenten tvingats avgå sedan upprörda folkmassor stormat presidentpalatset.
Där är vi tack och lov ännu inte i Sverige. Men det visar att man inte bör ta lätt på politik som minskar medborgarnas möjligheter att tillfredsställa grundläggande behov. Minskad konsumtion är ingen hedersbetygelse; det är ett fattigdomstecken.
Daniel Åkerman är ledarskribent vid Svenska nyhetsbyrån