I Aftonbladet (17/6) gick det att läsa att Svenska kraftnät i en granskning kommit fram till att Sverige saknar beredskap för att förhindra en krissituation med elbrist i södra Sverige. Och i avslöjandet framgick även att Svenska kraftnät raderat väsentlig information om det allvarliga läget i interna beslutsunderlag.
Redan i sommar kan södra Sverige drabbas av brist på el på grund av brister i överföringskapaciteten och av att det produceras för lite el.
Skulle det ske kan det behövas ta till nöddrift, och återställningen kan ta flera dygn, eller i värsta fall veckor, enligt den raderade delen av analysen. Myndighetens mörkläggning är anmärkningsvärd. Men det är också besynnerligt att vi ens hamnat i en situation där det finns risk för elbrist i södra Sverige, särskilt med tanke på hur landets elinfrastruktur var uppbyggd.
Lite förenklat går det att säga att planen har varit att norra och mellersta Sverige som bas ska förlita sig på vattenkraft och södra Sverige på kärnkraft. Kraftverken i söder — Forsmark, Oskarshamn, Barsebäck och Ringhals — var strategiskt lagda när de byggdes.
Till de två basenergislagen har vindkraften fogats med tiden, men också andra förnybara energikällor. Noterbart är dock att vattenkraften och kärnkraften står för 80 procent av Sveriges elproduktion, enligt Ekonomifakta.
Denna generalplan för svensk elförsörjning håller på att schabblas bort. Den rödgröna regeringen har lagt tungan på vågen och försökt vrida marknaden från kärnkraft till förnybara energikällor. De har genom straffskatter på kärnkraften och subventioner på förnybart velat skapa incitament till en omställning på energimarknaden.
Resultatet har blivit att det uppfattas allt mindre lönsamt att driva kärnkraft i Sverige och framför allt att det inte är värt att investera i ny kärnkraftsteknik och nya kraftverk. Det har förvisso inneburit större satsningar på alternativa energikällor, men de täcker inte tillnärmelsevis upp för det elbortfall som kommer med en utfasning av kärnkraften.
Detta är grunden för den potentiella elbristen i södra Sverige som Svenska kraftnät nu inte vill skylta med i sin fulla omfattning. Och i och med att el är svårt att lagra, de alternativa energikällorna inte är lika planerbara som kärnkraften och vattenkraften från norra Sverige inte underhåller energibehoven i södra Sverige krävs det troligtvis import av el för att täcka upp bristerna. Närmast till hands finns det kolkraftverk i Polen och naturgas från Ryssland.
På kort sikt bör riksdag och regering gå in kraftfullt för att återställa snedvridningen på energimarknaden, och därefter på lång sikt backa undan och låta den vara i fred.