Mest vikt läggs faktiskt vid att titta på vad andra gjort, och sedan skuldbelägga dem för det. När nu alla partier på vänstersidan presenterat sina valanalyser står det allt mer klart att valets stora vinnare är Magdalena Andersson (S) som slapp försöka bygga en regering på alla olika viljor.
Valanalysen konstaterar att de rödgröna inte framstod som ett lika sammanhållet lag som högerpartierna. Trots att författarna till analysen ”uppfattar att MP var den aktör som tydligast försökte vara en brobyggare, och också utåt lyfte behovet av att samla laget.”
Den dåliga sammanhållningen skyller MP på att Vänsterpartiet och Centerpartiet bråkade för mycket, samt på Socialdemokraterna. Mest är det S fel eftersom det fokuserade mer på Magdalena Andersson som statsminister än på att samla laget. V håller i sin valanalys med MP om att S fokus på Andersson förstörde, men är samtidigt sura på MP eftersom de med opinionssiffror nära spärren stal stödröster från V. Det tydliggör att de som under valrörelsen talade om en rödgrön koalition var övertygade om att det var det egna partiet som skulle definiera både samarbetet och vad som skulle komma ut ur det.
I sina anklagelser om att S inte höll ihop laget glömmer MP dock att det var det som lämnade regeringen 2021. Ett bestående intryck från de år då S och MP regerade tillsammans är att det enda partierna föreföll avsky mer än varandra var att lämna ifrån sig makten. MP skyller även på högersidan för att i sann Donald Trump-anda ha ljugit om partiet, på förstagångsväljarna för att inte göra ”medvetna val” och på valrörelsen för att ha varit präglad av plånboksfrågor.
Miljöpartisterna ser inte att valanalysen ger svar på varför de inte lyckas i opinionen. I analysen konstateras att nio av tio svenskar är villiga att göra uppoffringar för klimatet och att 86 procent anser sig i någon mån vara klimatmedvetna. ”Men dessa åsikter fick inte något stort genomslag i väljarbeteendet”, konstateras det i valanalysen. Som om MP har ensamrätt på omtanke om miljön.
När miljömedvetna människor inte röstar på MP beror det inte på aversioner mot klimat och miljö, utan snarare på avoghet mot MP. Medvetna människor vill inte nödvändigtvis ha MP:s politik. Samtidigt beter sig miljöpartisterna som om bara de, bara de, har svaren på allt om miljö och klimat.
Och det är nog här det stora problemet ligger. MP fyllde en funktion när partiet för många år sedan fick in mer miljötänkande i politiken. Men när alla partier pratar och driver miljö- och klimatfrågor måste MP för att hitta ett syfte dra sina krav allt längre. Till slut bortom det realistiska. Och när nu allt fler med höga energi och bränslepriser får uppleva Miljöpartiets politik i praktiken, desto färre är det som vill ha den. Detta är ett typiskt slut för enfrågepartier, när grundkonflikten det byggt på är löst i de flestas ögon behövs partiet inte längre.