Socialdemokraterna ska under helgen ha suttit i migrationsförhandlingar med de borgerliga partierna, utan att regeringspartnern Miljöpartiet deltagit (SR, 29/6). Strikt sakpolitiskt är det ett begripligt agerande från Socialdemokraternas sida. Det finns inte något folkligt stöd för Miljöpartiets mycket generösa migrationspolitik. Utan en restriktivare hållning är det som en förkrossande del av väljarkåren ställer sig bakom. Realpolitiskt lär det inte heller finnas resurser att i längden ge alla som söker sig till Sverige tillgång till ett generöst välfärdssystem.
Samtidigt sitter Miljöpartiet i regeringen. Och det gör Socialdemokraternas agerande anmärkningsvärt. Att S verkar gå bakom ryggen på MP tyder milt sagt på en spricka i regeringen.
Statsminister Stefan Löfven (S) är dock van vid att kreativt politiskt hantverk lönar sig. Exempel på det ges i efterlevelsen av januariöverenskommelsen, med de forna Allianspartierna Liberalerna och Centerpartiet. De två borgerliga partierna villkorade noggrant sitt stöd till regeringen i januariöverenskommelsen.
Men Socialdemokraterna har ruckat på det ena efter det andra. Nyligen pekade en statlig utredning ut en alternativ väg för Centerpartiets prestigeprojekt – privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Genom arbetsmarknadsminister Eva Nordmarks (S) försorg har den allt mer börjat likna en kommunalisering. Och innan dess var det införandet av marknadshyror som justerades av S.
Men samtidigt som S förhalar och förändrar L:s och C:s punkter i januariöverenskommelsen trycks S egna förslag igenom som krisåtgärder under coronapandemin. Det är maktens privilegium. I det så kallade äldreomsorgslyftet är nyckelordet heltidstjänster. Siktet är främst inställt på att få fler tillsvidareanställningar på heltid – en hjärtefråga för S – snarare än att främst få fler anställda i äldreomsorgen. Miljöpartiet har å sin sida fått igenom ett krisstöd till särskilt utsatta grupper, dit även papperslösa räknas. Det skickar motstridiga signaler. Socialdemokratiska statsråd betonar gärna vikten av att den som inte har rätt att vistas i landet ska lämna det. Samtidigt beslutar regeringen kollektivt att ge bidrag till den som vistas illegalt i Sverige.
Men när makten är målet blir politiken motsägelsefull. Mest förunderligt är dock att Centerpartiet och Liberalerna låter den historiskt svaga S-regeringen styra och ställa, som om Socialdemokraterna i det närmaste hade egen majoritet.