I söndags åt jag middag på samma uteservering som Stefan Löfven. Det var knappt så att vi la märke till honom först. Där satt en av Sveriges tidigare mäktigaste män och åt pizza, omgiven av konsulter, regionpolitiker och tyska turister. Han skrockade åt något integrationsminister Anders Ygeman (S) sagt och sedan ställde han sig i kön till den inte särskilt rena toaletten tillsammans med oss andra.
”Folket man ser på tv är precis som alla andra” är en gammal och sliten iakttagelse. Men klyschor finns av en anledning. Insikten om att makthavare är människor av kött och blod är lika slående varje gång.
Här kommer därför en klyscha till.
I en tid som kommit att definieras av förakt och polarisering måste vi minnas att det i slutändan alltid handlar om människor. Det är människor som hatar och människor som tvingas ta emot hatet. Det är människor som har ekonomiska besvär, sjuka barn eller problem på arbetsplatsen. Som har dåliga dagar. Men som också äter pizza, dricker öl, gillar inredning och kollar på fotboll. Precis som alla andra.
Möjligheten att mötas ansikte mot ansikte är därför ovärderlig. Det är svårare att hata en person vars mänsklighet du fått en insikt om.
Den 1 mars 1986 vaknade svenska folket till en chock – statsminister Olof Palme (S) hade under natten skjutits ihjäl på öppen gata. I september 2003 skakades landet av ett nytt politikermord. Utrikesminister Anna Lindh hade knivskurits till döds på NK i Stockholm.
Mitt under Sveriges största demokratievenemang, Almedalen, mördades Ing-Marie Wieselgren. Hon var samordnare för psykisk hälsa på Sveriges kommuner och regioner (SKR). Gärningsmannen misstänks ha kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen. Enligt uppgifter till Dagens nyheter misstänks Ing-Maries yrkesroll ligga bakom motiven (7/7).
Almedalens första våldsdåd var därmed ett faktum. Ett nytt kapitel skrivs i historieboken.
De flesta stora tidningarna kunde snabbt få ut både nyhets- och kommenterande material om dådet. Journalisterna och debattörerna var ju alla i krokarna när det hände. En del blev till och med vittnen.
De flesta texterna liknar och kommer att likna varandra. Men ibland behöver vissa saker sägas om och om igen.
Vi måste värna om öppenheten. Ur ett globalt perspektiv är det extraordinärt att vanliga medborgare får köa till toaletten ihop med en före detta statsminister. Trots att vi tidigare skakats av politikermord. Det är extraordinärt att vi får chansen att bejaka varandras mänsklighet, även makthavarnas. Det är detta som gör Sverige till Sverige.