En dag berättade min mor något för mig som jag inte hade trott på om det inte varit just min mamma som sagt det. Hon sa att under sexdagarskriget 1967 var tusentals svenskar ute på gator och torg och manifesterade för Israel. För Israel! Idag är Sverige Europas mest Israelfientliga land, hur kom det sig att vi på 60-talet varit så positiva till Israel – och framförallt, varför har det ändrats?
Det svarar Joshua Muravchik på i boken "Making David into Goliath – How the World Turned Against Israel". Författaren ger ett antal skäl till varför Israel, i världens ögon, gick från att vara lille David som försvarade sig mot store Goliat, till motsatsen.
Startpunkten till skiftet är just sexdagarskriget. Det skedde ett skifte bort från Israel och det judiska folkets kamp mot stora mäktiga arabländer, till en kamp för annat folk, palestinierna. Den palestinska identiteten var upp till denna tidpunkt inte särskilt stark, man såg sig främst som muslimer eller araber. PLO bildades och ledarskapet, framförallt Yassir Arafat, åkte runt i världen för att lära av framgångsrika gerillarörelser och andra som just hade rollen av David mot Goliat. Han besökte och inspirerades bland av gerillan i Algeriet, som var duktiga på opinionsbildning. Han åkte också till Nordvietnam och lärde mycket av dem. Gradvis blev den palestinska kampen en del av den globala anti-imperialistiska rörelsen.
Ockupationen av Västbanken beskrevs som ett led i imperialismen och Israel framställdes som en förtryckare av ett litet folk som kämpade för sin frihet.
Arabländerna började också använda sin oljemakt i större utsträckning. Under Yom Kippur-kriget hotade man med att dra in oljeleveranser om västländer lade sig i konflikten.
I FN lierade de sig med tidigare kolonialmakter och i FN:s generalförsamling förändrades majoriteten. Sedan 1970-talet hade Israel fördömts av FN mer än något annat land. Jag gissar att det är en viktig faktor till varför svenskar är mer fientliga än andra mot Israel. Här har FN en särställning som det goda i världen och det är något vi får till oss redan i skolan. Om en sådan ”god” organisation fördömer ett land så ofta, måste det landet rimligen vara en riktig skurknation, resonerar säkert många svenskar.
Att FN består av en mängd diktaturer och auktoritära regimer var inte något jag fick till mig i skolan. FN står också för mycket bra, men att enkelt förkunna det som en god organisation blir väldigt fel. Naturligtvis finns det fler skäl än dessa, och Muravchik beskriver dessa i boken. Antisemitism är en uppbar faktor, men inte nödvändigtvis en som förändrats på ett avgörande sätt sedan 1960-talet.
Israel förtjänar en del kritik, men med tanke på vilket otroligt utsatt läge de är i uppträder de ofta över förväntan bra. Anledningen till goda uppförandet är att Israel är en demokrati. Om Palestina också var det – och president Abbas kan införa det imorgon – så skulle vi en mycket bättre chans till en fredlig lösning för båda folken.