Månlandningen är värd att fira

De gjorde det! Astronaut Buzz Aldrin, fotograferad av sin kollega Neil Armstrong.

De gjorde det! Astronaut Buzz Aldrin, fotograferad av sin kollega Neil Armstrong.

Foto: NEIL A. ARMSTRONG

Ledare2019-07-20 05:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten. Astronauten Neil Armstrongs bevingade ord från när han som första människa satte sin fot på månen för i dag exakt 50 år sedan lever vidare även när minnet av månresorna bleknat.

Jubileet har frammanat en nostalgisk glädjeyra. Hela förloppet med uppskjutningen och månlandningen sänds ”live” på flera strömningtjänster på internet. Det är värt att låta hjärtat och hjärnan värmas av tanken på Apolloprogrammet. Det är alltjämt en av mänsklighetens största bedrifter.

Människan hade fortfarande nyligen lärt sig bemästra flygning på jorden. Det var i december 1903 som bröderna Wright gjorde sin första kontrollerade, ihållande motoriserade flygning i North Carolina. Mindre än 66 år senare var Neil Armstrong, Edwin ”Buzz” Aldrin och Michael Collins på väg till månen i Apollo 11.

Rymdprogrammet var en viktig bricka i det storpolitiska spelet. Kalla kriget var i full gång och propagandasegern i att vara den sida som först satte en människa på månen var avsevärd. Att Sovjet aldrig ens antydde att månlandningen skulle ha varit fejkad borde, utöver de vanliga argumenten, vara nog för att tysta de kvarvarande skeptiker som fortfarande tror att allt var ett påhitt.

En orsak till skepticism kan dock vara att få i dag har växt upp med ett rymdprogram som har fortsatt där månlandningarna tog vid. Apollo 17 var programmets sista uppdrag och efter att Eugene Cernan och Harrison Schmitt lämnade månen 14 december 1972 har ingen människa återvänt dit, eller ens lämnat låg omloppsbana runt jorden.

Under USA:s förre president Barack Obama sänktes ambitionerna och anslagen för Nasa ytterligare. I och med president Donald Trump har dock rymdprogrammet fått förnyat förtroende och den som följer Nasas pressträffar har inte kunnat låta bli att märka att optimismen har återvänt till myndigheten.

Rymdfart är dock inget för den snåle. Men även om det handlar om stora summor pengar är det väl värt det. Bemannad rymdutforskning är något som fortfarande endast stater mäktar med på den här nivån. Ett flertal företag är på god väg att ta sig ut i rymden, men än så länge är de inte nära att bli mer än underleverantörer till framförallt Nasa. Men med lite mer tid lär de ta över och driva utvecklingen både snabbare och billigare. Det ligger helt enkelt i människans natur.

Ingenting har någonsin varit så lockande för människan som en okänd horisont. Sedan vi klev ned ur träden har vi vandrat genom varje öken, bestigit varje berg och korsat varje hav. Vi har bosatt oss på samt kartlagt varje del av vår planet. Varför skulle vi kunna nöja oss det? Vi har alltid strävat vidare för att upptäcka mer och flytta fram gränserna för vår kunskap och erfarenhet. Det kommer vi att fortsätta göra.

Universum är ett slags gåva till människan. En evig horisont som inte går att utforska fullt ut. Det kommer att hålla oss sysselsatta i evig tid. Och vad kan vara mänskligare än att aldrig sluta söka?