Avslöjandet att statsminister Magdalena Andersson har anlitat ett städbolag utan kollektivavtal är ingen liten sak.
I händelsen finns ju två perspektiv. Den första är förstås att det nu finns ytterligare bevis på bristande säkerhetsrutiner kring statsledningen. Som sådant kommer det väldigt olägligt med tanke på att landet befinner sig i en säkerhetspolitiskt spänd situation, där Ryssland kräver att Sverige ska ingå i en rysk intressesfär. Städerskan som saknade arbetstillstånd och väntade på avvisning kom dessutom från Nicaragua. En stat som samarbetar med Ryssland inom underrättelsetjänst.
Men avslöjandet handlar inte bara om säkerhetsmedvetande, utan också om moral och ideologi. Företaget som Magdalena Andersson anlitade för att städa i hemmet saknade kollektivavtal och använde sig av arbetstagare som befann sig i en utsatt svaghetsposition, eftersom åtminstone en saknade uppehållstillstånd.
Andersson hävdar visserligen att hon vid flera tillfällen frågat företaget om kollektivavtal men att företaget då uppenbarligen ljugit. Samtidigt borde företagets karaktär inte ha varit omöjlig att efterforska. Bland annat hade det sysslat med bluffakturor (Expressen 8/1).
Avslöjandet är problematiskt för Andersson eftersom hon försökt att profilera sig som någon som står upp just mot svartjobb och exploatering av arbetskraftsinvandring. Inte nog med att hon specifikt tog upp dessa ämnen i sitt installationstal i november. Hon har också efterlyst att alla medborgare måste ta sitt personliga ansvar för att motarbeta den svarta marknaden.
När avslöjandet briserade försökte socialdemokratiska debattörer få det att låta som att kritiken bara gällde att Andersson hade städhjälp. Det är förvisso sant att städhjälp i hemmet är en fråga med viss laddning, inte bara inom Socialdemokraterna, utan i hela den svenska kulturen. Det är nog fortfarande en vanlig åsikt bland svenskarna att var och en bör ta hand om sin egen lort. Men de flesta inser att det för en finans- eller statsminister kan finnas skäl att anlita hjälp med hushållsarbete.
Händelsen kommer inte fälla Andersson. Men det finns nog en och annan socialdemokrat som är besviken. När försvarsminister Peter Hultqvist (S) i samband med Folk och Försvars rikskonferens blev tillfrågad om sin syn på det inträffade beskrev han typen av företag som ”en styggelse” och ”en svulst i samhället”. Det kan knappast tolkas som något annat än ett visst mått av kritik mot hans regeringschef som faktiskt anlitat firman under flera år.