När Andersson förra veckan kallade till pressträff om Sveriges elproduktion var det alltså upplagt för nya besked. Men icke. I stället lanserades en ny satsning på ”folkhemsel”, som mest liknar en satsning på mer prisreglering än elproduktion.
Förslaget innebär att staten ska auktionera ut långa kontrakt på el som ska garantera elproducenter en stabil intäkt, där den som bjuder lägst vinner auktionen. Staten ska i sin tur förmedla denna el vidare till hushållen till ett pris som, enligt S själva, beräknas hamna på cirka 40 öre per kilowattimme. Minst 60 procent av hushållets normalförbrukning ska täckas på det här sättet, medan resterande 40 procent ska komma från el på den övriga elmarknaden. Hur detta ska gå till presenterar partiet inte i detalj, och inte heller hur beräkningarna har gjorts. Det enda tydliga är att staten, oklart genom vilka kanaler, ska agera som en central upphandlare – och förmedlare – av el.
Förutom alla oklarheter, inte minst vad gäller kostnaden för staten, riktar partiet återigen in sig på fel fråga. I stället för att lösa grundproblemet i produktionsled väljer man att agera mot priserna, som bara är symptom. Och hur man ska förmå elproducenter att hellre få mindre betalt av staten över en längre period än ett högre pris på den ”riktiga” marknaden här och nu är svårbegripligt. Förslaget liknar en mindre genomtänkt kopia av en elmarknadsreform som redan presenterats av EU-kommissionen, som däremot välkomnas av energiföretagen eftersom reformen även innehåller villkor för korttidsmarknaden. S verkar vilja lägga beslag på något som kan komma att införas oavsett. Att marknaden reformeras kan vara bra, men oavsett marknadens villkor kommer EU inte att lösa Sveriges elförsörjning. S kan ta ära för vad de vill, men då borde de svara på den enda väsentliga frågan: var ska folkhemselen komma ifrån?
Det är nämligen inte elmarknaden i sig det är fel på, utan tillgången på el. Utbudet har minskat i hela Europa på grund av omvärldsfaktorer – både till följd av nedlagd inhemsk produktion och indragna gasleveranser – samtidigt som efterfrågan på el ökar. Det är helt enligt alla lagar om utbud och efterfrågan att priserna går upp. Att försöka kontrollera priserna är bara S:s sätt släta över sitt ansvar för att planerbar elproduktion lagts ned, inte minst i södra Sverige där priserna – som av en slump – är allra högst. Därför väljer man att hellre skjuta in sig på priserna än på produktionen. Partiets oenighet och icke-besked om kärnkraften fortsätter att gå som ett spöke genom debatten.
I en tid när svensk elproduktion behöver fördubblas fram till 2045 borde ett seriöst statsbärande parti kunna ge svar på hur det ska gå till. Att låta staten förmedla folkhemsel är ingen lösning om man inte kan svara på var den ska komma ifrån. Magdalena Andersson må älska billig el, men inte tillräckligt mycket för att berätta hur den ska produceras.