Cirkulär ekonomi är ett politiskt modeord. Såväl EU som regeringen har som mål att ställa om samhället till att bli mer cirkulärt. Det sker genom diverse riktade skatter och avdrag. I sin enklaste form handlar visionen om att vi ska återanvända mer. Inte slänga saker, utan ge dem nytt liv. Men den cirkulära ekonomin är ingen nymodighet, som den allt för ofta framställs som. Att återanvända har varit mer regel än undantag för tidigare generationer.

Vad som räknas in i de politiska visionerna om cirkulär ekonomi är inte heller helt konsekvent. Som nyligen påtalades av riksantikvarie Lars Amréus, på mikrobloggen Twitter, är det anmärkningsvärt att byggnadsvård inte på allvar nämns i samma mening som cirkulär ekonomi. Amréus frågade sig: ”Vem sparkar in den öppna dörren? Måste jag göra det själv?”

Byggnadsvården förvaltar den gamla tidens resurshushållning. Fönster som börjar flagna eller ruttna byts inte ut, utan repareras. Och målas med linoljefärg. De klassiska material som används är ofta skonsamma mot såväl människan som miljön. 

Dessutom har de klassiska byggnadsmaterialen allt som oftast sitt ursprung i det relativa närområdet. Historiens människor fick använda vad som fanns att tillgå lokalt – det är en tanke att inspireras av. Att det arv byggnadsvården förvaltar har förfinat hushållandet av resurser maximalt är timmerhuset den kanske främsta symbolen för. 

Många av landets timrade byggnader har gjort resor. De står inte kvar där de första gången uppfördes. I stället har de plockats ner när folket har flyttat, och byggts upp någon annanstans. Det är enkelt att göra det, då timmerstockarna är märkta för att kunna flyttas om. 

Även auktionerna och loppmarknaderna är bärare av den gamla tidens goda öga för resurshushållning. Och den som i dag inreder ett hem med loppis och auktionsfynd lär ha goda chanser att komma billigare undan än den som köper nya möbler från några av de stora varuhusen. 

Det finns också fler skäl att förbarma sig över farmors gamla kökssoffa och morfars fars bastanta ekskåp. Gamla möbler och konstföremål är fysiska länkar i tid och rum som erbjuder betraktaren att få bli en del i ett sammanhang. Om den nedärvda soffan åker ut försvinner en sådan länk. 

När politiken ska stimulera övergången till en cirkulär ekonomi bör blicken gå lika mycket bakåt, som framåt. Byggnadsvård, loppisar och auktioner är nav i god resurshushållning, nu som då.