En av de viktigaste frågorna för nya jämställdhetsministern Märta Stenevi (MP) är den om så kallade jämställda livsinkomster. Till stor del handlar frågan om att höja lön och status för kvinnodominerade yrkesgrupper, exempelvis inom vård och omsorg.
Receptet heter då solidaritet från andra yrkesgrupper, förklarar Stenevi i en intervju med LO-anknutna tidningen Arbetet (18/2). Sådan solidaritet är det dock svårt för staten att börja kräva, men LO har desto större utrymme för förbättring på det området.
Förhållandet mellan det kvinnodominerade förbundet Kommunal och resten av LO tycks nämligen inte vara helt igenom solidarisk. Trots att Kommunal är det överlägset största förbundet, och till skillnad från huvudtrenden i LO faktiskt ökar sitt medlemsantal, tyder det mesta på att det ofta får stå tillbaka för andras intressen. Men de senaste åren har Kommunal vid flera tillfällen visat sitt missnöje.
Inför avtalsrörelsen 2020 ställde sig Kommunal utanför LO-samordningen. Under höstens förhandlingar med arbetsgivarsidan om Las valde Kommunal och det näst största förbundet IF Metall att ingå en överenskommelse på egen hand, efter att LO-samordningen inte lett någonstans. Det har odlat visst agg inom LO, vilket inte är så konstigt. När de största fackförbunden agerar på egen hand minskar LO:s betydelse.
Utvecklingen borde ge upphov till ordentlig självkritik inom LO-ledningen. Är Kommunals protester överdrivna, eller finns där substans?
Om regeringen ska respektera den svenska modellen och hålla sig på avstånd från lönefrågorna finns inte mycket för Stenevi att göra åt just den här saken. En mer framkomlig väg skulle möjligen vara att övertala de socialdemokratiska ministerkollegorna till att frånsäga sig de pengar och valarbete som LO bidrar med till partiet. Också här har Kommunal valt att gå sin egen väg och dra in sin del av det ekonomiska partistödet, även om det fortsätter att stötta S på annat sätt.
Inför valet 2018 lade LO sammanlagt nästan 100 miljoner kronor i direkt stöd och eget kampanjarbete för att stötta S. Vad hade det betytt för de kvinnodominerade yrkesgrupperna om LO hade lagt alla dessa resurser på att i stället arbeta för medlemmarna?
Märta Stenevi har således inget enkelt sätt att påverka utvecklingen för att höja de kvinnodominerade yrkesgrupperna löner och status. En stor del av jämställdhetsfrågan som sådan ligger utom räckhåll för politikens tentakler, och så bör det också vara. Det skadar däremot inte att vara tydlig med vad exempelvis LO kan göra åt saken.