Du vet Musses fråga när han, Kalle och Långben sitter och äter frukost i husvagnen: ”Vem är det som kör?” Långben kastar ett popcorn i munnen och konstaterar nöjt, att ”det är ju jag som kör”. Sekunden senare flyger han ut genom husvagnens fönster och kastar sig i bilen, som förarlöst skumpar fram på en smal, snirklig bergsväg. I villan och farten råkar Långben sparka av kroken till husvagnen som dunsar nerför berget med Musse och Kalle däri.
Tänk att husvagnen är Sverige, och Långben är Stefan Löfven. Statsministern ska sitta i förarsätet och föra landet framåt på snirkliga vägar. Eftersom det är en socialdemokratisk bil är den vänsterstyrd, men behöver ändå rattas rätt i terrängen. Ibland får han svänga lite åt vänster för att parera en sten, ibland åt höger för att undvika ett hål i marken. Vad Långben (Löfven) för allt i världen inte får göra är att lämna bilen, slå sig ner i husvagnen bakom och äta frukost med Musse och Kalle (Åsa Romson och Gustav Fridolin).
Många känner dock att det är ungefär det som hänt. Regeringen har frukostfika i husvagnen istället för att sitta i bilen med karta och kompass och diskutera bästa färdväg nerför berget, som i den här liknelsen får symbolisera Sveriges alla samhällsutmaningar.
Det trassliga äktenskapet mellan två i grunden väldigt olika partier, S och MP, gör sitt till. Miljöpartisterna har fått svälja tyskt brunkol och höjda försvarsanslag, Socialdemokraterna har stängt dörren till Ojnareskogen och öppnat den för höjd bensin- och dieselskatt. Sådana svek mot gräsrötterna kostar på. Och syns i förtroendemätningar. Löfven har bara 26 procent av allmänhetens förtroende, visar Novus augustimätning. Fridolin 21 och Romson pinsamma 7 procent.
Dessvärre kan oppositionen inte klaga alltför högljutt utan att det klingar falskt. För statsministerkandidaten Anna Kinberg Batra känner blott 22 procent av svenska folket mycket eller ganska högt förtroende. Annie Lööf ligger faktiskt högst med sina blygsamma 27 procent. Jan Björklund, Ebba Busch Thor och Jimmie Åkesson landar på 20, 9 respektive 20 procent.
Ingen partiledare når ens upp till 30 procent. I december 2010 gjorde tre partiledare det (Fredrik Reinfeldt 59, Jan Björklund 32 och Maria Wetterstrand 40 procent). Så oavsett vem som idag placeras bakom ratten känner svenskarna lågt förtroende för personen.
Ironin i Långbens ”Jag körde ner er sakta och säkert, va”, fungerar alltså lika bra när vi talar om svensk politik.
I husvagnen bakom är allt huller om buller.