Dödsskjutningen av en tjänstgörande polisman i stadsdelen Biskopsgården i Göteborg (30/6) är det yttersta uttrycket för ett växande polisförakt. När allt fler personer i landets utsatta områden inte längre tycks respektera, eller ens frukta, polisens auktoritet hämmas förmågan att upprätthålla lag och ordning.
Det var vid halv elva-tiden på onsdagskvällen som polismannen patrullerade tillsammans med en kollega i det särskilt utsatta området. Enligt uppgifter stod han och pratade med några boende då flera skott avlossades och han blev träffad. Han fördes till sjukhus men såren var så allvarliga att han senare avled.
Enligt Polismyndigheten rör det sig troligen om ett vådaskott (SvD 1/7). Alltså att polisen inte var den avsedda måltavlan. Trots det visar dödsskjutningen att grovt kriminella inte längre drar sig för att angripa ordningsmakten. Att skotten riskerade att träffa en uniformerad polis gav uppenbarligen inte gärningsmannen några betänkligheter.
Främst är dådet en personlig tragedi. Men det är också uttryck för en längre trend av ökad utsatthet för poliser. Redan 2016 kom flera rapporter om stenkastning mot polis i yttre tjänst. De eskalerande utmaningarna mot polisens våldsmonopol föranledde år 2020 införandet av ett särskilt brott för angrepp mot poliser och annan blåljusverksamhet. Slagkraften hos den nya rubriceringen, blåsljussabotage, har nyligen (18/6) prövats i två mål i Högsta domstolen.
Det ena, där en lastbilsförare försökte blockera en uttryckande radiobil, ledde till fällande dom. Det andra blev däremot en friande dom. Det gällde ett ingripande mot fem medlemmar i ett kriminellt nätverk. Medan polispatrullen visiterade en av dem klev den åtalade mannen, mot polisens uppmaning, ur bilen och agerade hotfullt.
De ingripande poliserna var i numerärt underläge och behövde kalla in förstärkning. Trots detta anser HD att störningen var så pass begränsad att den inte når kraven för blåljussabotage. En av poliserna i patrullen säger till Polistidningen (22/6) att hon är besviken över domen, eftersom den typen av störande beteende är en systematisk metod för att hindra polisens arbete.
Sådana utmaningar är inte bara skadliga vid enskilda insatser, utan även för polisens auktoritet över lag. Upprepade kränkningar mot poliser utan påföljd underminerar respekten för polisen. Det är inte bara ett hot mot rättsstaten i stort, utan även mot enskilda polismäns liv.