Raimo Alanen från Heimstaden borstade bort glassplitter från gatan.
Linköping skakas av ännu ett brutalt våldsdåd. Den här gången – en mycket kraftig detonation i ett flerfamiljshus på Ödegårdsgatan i Johannelund.
De söndertrasade fönstren. Polisens avspärrningar. Skräcken hos de boende. Vi har sett det förr. I fjol var det i Ekholmen. För ett par år sedan Ådalagatan.
Allt talar för att vi kommer att behöva se det igen. Så länge gängen kan fortsätta att operera i Sverige fortsätter det besinningslösa våldet.
Alla inser det här. De boende på Ödegårdsgatan insåg det.
En familj på adressen berättar att de inte använt sitt vardagsrum sedan i september förra året. Orsaken? Att familjen till den 17-åring som misstänks för tre mord i Stockholmstrakten tidigare bott i lägenheten vägg i vägg med vardagsrummet. Så de förstod att det skulle smälla en dag.
Hotbilden insåg också polisen. Ett par meter från huset satt övervakningskameror. Men kameraövervakningen – som inte minst från politisk håll framställts som ett viktigt verktyg mot kriminella – avskräckte inte.
Å andra sidan. Vad hjälper mot gränslösa kriminella?
Här har vi också det verkligt stora problemet för rättsvårdande myndigheter och lagstiftaren – det som samhället möter är grovt kriminella drivna av blodshämd. De passerar den ena röda linjen efter den andra, och de bryr sig inte.
Regeringen gör nog vad den kan för att ge polisen nya verktyg för att stoppa våldet. Efter sprängningen i Linköping har justitieminister Gunnar Strömmer (M) meddelat att tillstånden för sprängmedel ska ses över.
Strax innan klockan 01.00 under natten mot torsdag inträffade en kraftig explosion i Johannelund.
Det pågår även en diskussion om behovet av att hemlighålla polisens förundersökningar. Skälet är att polisen tror att det som har triggat de senaste dagarnas sprängningar är att ett flertal förundersökningar gällande grova brott i gängmiljö har blivit offentliga.
Polisen gör nog också vad den kan för att hantera situationen. Men målet framstår som rörligt. Görs insatser för att stoppa rekryteringen av unga till kriminalitet söker gängen upp ännu yngre.
Så vad går att göra? Behöver vi vänja oss vid att då och då vakna upp till kaotiska scener efter sprängdåd?
Nej. Och här har alla ett ansvar.
Gängen och dess våld kan frodas för att så många förser dem med pengar. Ju fler som köper narkotika ju större blir affären för gängen.
Allt fler verkar också bidra till den kriminella ekonomin. Något som tyder på det är att tullen förra året gjorde rekordbeslag av narkotika.
"Det finns en stor marknad i Sverige, det är mer acceptabelt att bruka narkotika. Om man gör det bidrar man till våldsutvecklingen i Sverige. Narkotika göder gängen", sa Jennie Von Alten, avdelningschef på Tullverket, till SVT.
Om gängen blev av med marknaden för narkotika skulle problemen minska. Säkerligen skulle inte gängen försvinna, då de har fler inkomstkällor. Men försvann inkomsterna från droghandeln eroderar en betydande del av den mark som de kriminella gängen står på.
Från politiskt håll finns två spår för att nå det målet. Det ena är att legalisera i alla fall viss narkotika. Det andra är att med än större kraft bekämpa den illegala verksamheten. Och det är det senare som bör gälla. Allt tal om att legalisera narkotika lär närmast ha en avdramatiserande effekt på droganvändningen, vilket indirekt kan gynna den kriminella marknaden.
Det är dags att sluta med dubbelmoralen kring narkotika. Det går inte att svära över att politiken och polisen inte gör tillräckligt för att stoppa gängvåldet och sedan köpa narkotika.