Fastighetsbolaget Intea siktar på en börsnotering. Det innebär att Linköpings polishus och domstolsbyggnad snart hamnar på börsen.
I Linköping ägs Garnisonen av Intea fastigheter AB. Listan över bolagets hyresgäster i stadsdelen spänner över hela rättskedjan. Där finns Polisen och Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Domstolsverket. Även Kriminalvården finns med på ett litet hörn.
Sammantaget betalar staten omkring 120 miljoner kronor per år i lokalhyra för 58 000 kvadratmeter på Garnisonen, enligt Ekonomistyrningsverkets sammanställning.
Att hyra ut lokaler till det offentliga är Inteas nisch. Och det gör bolaget bra. Intea-koncernen har landets kanske finaste bestånd av så kallade samhällsfastigheter – det vill säga fastigheter med kommuner, regioner eller staten som hyresgäster.
Under senare år har också samhällsfastigheter blivit eftertraktade. Innan räntorna gick upp letade investerare med ljus och lykta efter den typen av lokaler.
Hur har vi då kommit hit? Att många av de byggnader som inrymmer några av statens viktigaste verksamheter inte längre ägs av staten.
Allt började med att Alliansregeringen öppnade för att fastigheter som historiskt har ägts av staten fick byggas och drivas av privata bolag. Den som verkligen sålde in samhällsfastigheter som begrepp var däremot den tidigare S-toppen Ilija Batljan. Han grundade fastighetsbolaget SBB, även det med affärsidén att hyra ut lokaler till det offentliga.
Det som anses lockande med att äga samhällsfastigheter är att hyreskontrakten är långa och betalningen alltid kommer. Svenska kommuner och staten ses som några av de mest pålitliga hyresgästerna i världen.
Det är dock en konstig marknad som alla dessa fastighetsbolag verkar på. Om det ens är en marknad?
I många fall framstår det bara finnas en möjlig uthyrare och en möjlig hyresgäst till de väldigt speciella lokaler som det rör sig om. Det är bara kommunen som hyr ett kommunhus. Bara polisen behöver ett polishus. Och så vidare.
Dessa hus är också speciella på flera sätt. Exempelvis ställer en domstol komplexa krav på säkerhet och sekretess.
En allt högre hotbild mot rättsvårdande myndigheter verkar också tvinga fram än fler anpassningar av byggnaderna, vilket märks i Linköping. Tingsrättens och förvaltningsrätten har fått en ny och säkrare entré, vars invigning talande nog fick ställas in i veckan på grund av att ett misstänkt föremål påträffats.
Byggnaden där tingsrätten eller polisen huserar är även en symbol för myndigheten och ytterst den svenska staten, vilket märks i hur vi pratar om husen. Tingsrätten är för många domstolsbyggnaden.
Så att dessa hus inte ägs av staten eller kommunen framstår som konstigt. Och som en dålig affär för skattebetalarna.
Att staten inte längre äger polishus och domstolsbyggnader gör även Sverige sårbart. Vad händer om främmande makter börjar köpa upp den här typen av fastigheter? Hur ska då sekretess och säkerhet med trovärdighet upprätthållas?
Det här är inte heller bara en teoretisk fråga. Skiten har redan träffat fläkten. Södertälje tingsrätt ägs av utpekat nätverkskriminella, som varje år får in miljoner i hyra från Domstolsverket. I Dagens Nyheter berättade chefen för domstolen hur hon ibland stöter på fastighetsägarna i lokalerna – alltså i samma lokaler där människor ska våga vittna mot gängkriminella.
Lyckligtvis finns det dock många pålitliga och långsiktiga ägare av samhällsfastigheter. Intea hör definitivt till den kategorin. Bland de största ägarna märks Saabs, Volovs och Handelsbankens pensionsstiftelser, samt LRF och Riksbankens jubileumsfond.
Samtidigt finns det inga säkra hamnar, vilket SBB:s öde visar. Bolaget som framställts som en långsiktig ägare av kommunhus, skolor och polisstationer hamnade i ekonomisk kris efter att räntorna steg. Massor av hus har sålts. Det skuldtyngda fastighetsbolaget befinner sig nu i likviditetskris.
Lärdomen är enkel. Om staten inte äger tingsrätten eller polishuset finns alltid risken att fastigheterna hamnar i orätta händer. En stabil ägare i dag är ingen garant för hur det blir i morgon. Och att Sveriges kanske främsta bestånd av samhällsfastigheter är på väg mot börsen lär öka riskerna.
Linköpings polishus och tingsrätt hör inte hemma på börsen.
Fotnot: I en tidigare version av texten angavs att staten hyr omkring 58 00 kvadratmeter på Garnisonen. Det ska självklart vara 58 000 kvadratmeter.