Den positiva trenden tycks vara över. Sveriges utsläpp ökar igen, efter många års stadig nedgång. Under pandemin minskade utsläppen rejält, men denna effekt tycks vara över (SvD 22/6).
Sverige är ingen global gigant när det kommer till utsläpp. Det går inte att jämföra vårt klimatavtryck med Indien eller Kina. Ändå är det en ledsam nyhet. Vi har kapaciteten till att vara ett föregångsland.
Tidigare i år antog Linköpings kommun en ny klimat- och energiplan. Målet är att uppnå netto noll utsläpp vad gäller växthusgaser år 2045, vilket innebär att utsläppen ska minska med 85 procent i jämförelse med 1990-års nivåer och därefter kompenseras. Det är ambitiöst men åtminstone mer realistiskt jämfört med den tidigare planen, som eftersträvade koldioxidneutralitet år 2025. Dessutom i linje med landets nationella mål.
Även om planen hade en relativt bred uppslutning under kommunfullmäktige i våras rådde det viss oenighet kring ambitionsnivån. Är det verkligen upp till Linköpingsborna att vrida och vända på sin vardag när krisen är global? För visst känns det meningslöst att duktigt sortera papper och plast när Tyskland samtidigt kan tvingas öka sin kolkraftsproduktion för att bli kvitt den ryska gasen.
Patrik Westlund (SD), kommunpolitiker i Linköping, vädrade nyligen denna oro i Correnpodden (21/6). Bland annat indikerade han att det är poänglöst att ha ambitiösa klimatmål på lokalnivå. Det riskerar att mynna ut i symbolpolitik och det globala sammanhanget spelar större roll.
Westlund har en poäng. Visst stämmer det att många klimatåtgärder ser fina ut på pappret, men saknar effekt. Samtidigt är det i global kontext som klimatarbetet löper störst risk att stanna vid symbolpolitik. Tänk kostymklädda världsledare som tar privatplanet till Genève för att ta selfies med Greta Thunberg. Men när det kommer till handlingar med inverkan – som miljövänlig avfallshantering eller att skapa förutsättningar för teknikföretag – kan de stora ledarna göra föga.
Det är där kommunpolitikerna kliver in. Utgångspunkten för den lilla människans gröna omställning skapas på lokal nivå. Därtill var det hoppfullt att höra den andre poddeltagaren Magnus Landberg (KD) påpeka att vi kan hjälpa andra länder. Våra lokala lösningar kan inspirera andra. Exempelvis lyfte Landberg fram Tekniska verken och dess arbete med diverse biogaslösningar.
Linköping kan inte stoppa klimatkrisen på egen hand. Men genom att exportera såväl teknologier som idéer kring livsstil och normer kan vi göra vår del i den gemensamma kampen. Det finns ingen anledning att sänka ambitionsnivån.