Liberalerna har en poäng

Vi har gått för långt i jämlikhetsivern i arbetslivet.

Livsviktiga yrken. Alla viktiga jobb måste inte vara akademiska.

Livsviktiga yrken. Alla viktiga jobb måste inte vara akademiska.

Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Ledare2016-02-28 07:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Oj, så mycket skäll Liberalerna har fått för förslaget att återinföra vårdbiträden som yrkesgrupp. ”Tillbaka till stenåldern!” skrev fackordföranden Sineva Ribeiro på twitter. Jan Björklund replikerade att Ribeiro nedvärderade en hel yrkeskategori och borde be om ursäkt.

Enligt Liberalledaren har Vårdförbundet, som organiserar sjuksköterskor, varit drivande i avskaffandet av vårdbiträdena. Samtidigt har sjuksköterskorna blivit förlorarna då de som är akademiskt utbildade får ägna sig åt okvalificerat arbete – ett slöseri med tid och kompetens samt skapar en stressig arbetsmiljö.

Utvecklingen att platta till hierarkier genom att sudda ut löne- och statusskillnader mellan yrkesgrupper är inget unikt för vården eller Vårdförbundet. Det finns många branscher där assisterande personal rationaliserats bort och deras uppgifter lagts på övrig personalen. Skolan är ett exempel: lärare och rektorer ägnar tid åt pappersarbete istället för att vara i klassrummet. Därtill har kraven höjts på utbildning, nu ska exempelvis alla som jobbar inom förskolan ha högskoleexamen.

Liberalerna har helt klart en poäng i att Sverige gått för långt i jämlikhetssträvan i arbetslivet – att alla ska göra allt och ingen ska vara ”för fin för att göra de enkla arbetsuppgifterna”.

Inom åtta år behöver 230 000 personer anställas inom vård och omsorg, enligt SKL. Men vad händer med vården och övrig offentlig verksamhet om det ska anställas högutbildad personal till varenda uppgift, även om så inte krävs för att klara dem? Jo, välfärden blir väldigt dyr.

De höga lönenivåerna och kraven på kvalifikation för att få ett jobb gör svensk arbetsmarknad svårtillgänglig för många människor – inte minst de som kommer från andra länder. Enligt nationalekonom Joakim Ruist handlar situationen mycket om vilket land Sverige velat vara: höga löner, hög utbildning och de lågkvalificerade jobben slås ut. Vi måste acceptera en annan bild av Sverige, menar Ruist, där lågutbildade har ett existensberättigande och kan fylla ett viktigt behov – om vi tillåter det. Det behövs för att Sverige ska klara dels integrationen av nya svenskar på arbetsmarknaden, dels de utmaningar som välfärden står inför.

Att Vårdförbundet spontant vänder sig mot återinförandet av vårdbiträden är inte konstigt, det strider mot allt som facket kämpar för – högre kvalifikationer och högre löner. Men den kampen drabbar de egna medlemmarna, deras kvaliteter undervärderas i såväl arbetsuppgifter som lönekuvertet.

Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) skäller dock inte. Han tycks inse problematiken som Liberalerna pekar på och vara villig att diskutera lösningar vidare. Det bådar gott.