I en nyligen publicerad rapport av Sveriges Lantbruksuniversitet, beställd av Världsnaturfonden, framgår att så många som hälften av Sveriges tjurar aldrig får komma ut på bete. Det motsvarar en fjärdedel av alla nötkreatur som slaktas för kött. Samtidigt växer landets naturbeten och ängar igen när de inte längre betas regelbundet. Idag finns endast 450 000 hektar naturbete och 9000 hektar ängsmark kvar i landet. Här finns en möjlighet att lösa två problem samtidigt.
Att få komma ut på bete är ett grundläggande behov för alla nötkreatur, oavsett ålder eller kön. Det har många positiva effekter på både mental och fysisk hälsa. Idag finns det ett beteskrav för nötkreatur inom både kött- och mjölkproduktion, men tjurar är undantagna. Det är en märklig prioritering eftersom de har samma beteendebiologiska behov som en ko eller stut.
Två huvudsakliga argument för att hålla tjurar inomhus är den ekonomiska aspekten – det är arbetsintensivt och kostsamt att sköta betesdrift – och säkerhetsaspekten. Tjurar i hage utgör en säkerhetsrisk för både bönder och allmänhet. En lösning på det senare problemet vore att kastrera dem för att minska risken för aggressivt beteende. Enligt rapportens beräkningar skulle kastrering leda till bättre köttkvalitet. Kastrerade tjurar, så kallade stutar, omfattas dessutom av beteskravet.
Men kastration är kostsamt om det ska utföras på många djur och kräver eftervård. Det behöver finnas starka ekonomiska incitament för att lantbrukare ska se det som ett rimligt alternativ när lagen medger en lösning där tjurar i stället hålls inomhus hela sitt liv. Det är redan en utmaning att förena god djurvälfärd med vinst när svenska lantbrukare konkurrerar med billigt importkött från länder med sämre djurhållning.
Ett sådant ekonomiskt incitament vore ett kastrationsbidrag i kombination med ökad statlig ersättning för att bruka naturbetesmarker och ängar. Det skulle inte bara bidra till att fler tjurar får leva ett naturligt – om än kort – liv, utan även bevara fler öppna landskap runt om i Sverige och leda till mer biologisk mångfald. Enligt rapporten skulle upp till 290 000 hektar betas om Sveriges alla tjurar fick komma ut i friska luften. Onekligen en viktig djurskydds- och naturvårdsåtgärd.
Genom ökad ersättning till bönder som låter sina djur, oavsett kön, gå på naturbete och äng kan vi förhoppningsvis slå tre flugor i en smäll – högre djurvälfärd, bättre naturvård och lönsamhet för lantbrukarna.