Ibland kan en diskussion mellan fyra väggar vika in på en underlig väg som leder fram till en ganska absurd slutstation. Alla i rummet har följt med på den skakiga resan, så för dem framstår det som helt logiskt att det var här den landade - tills beslutet lämnar rummet. Då framstår orimligheten kristallklar, helst även för dem som var med i processen.
Vågar man hoppas på det var ungefär det som hände häromdagen, när beslut om att ”champagne” ska tas bort från studenternas champagnefrukost och bara heta ”frukost”. Champagnefrukost rimmar illa med kommunens policy om nolltolerans mot alkohol bland ungdomar, lyder motiveringen.
Här följer argument för varför detta är en urspårning:
- Konceptet: Champagnefrukost är en välkänd företeelse. Skulle det ordnas med ”Fyllefrukost i Trädgårdsföreningen” vore kommunens agerande mer befogat
- Traditionen: Den årliga champagnefrukosten känner de flesta Linköpingsbor till, gammal som ung. ”Frukost i Trädgårdsföreningen”, har inte riktigt samma igenkänning
- Åldern: Studenterna har fyllt arton år och får enlig lag konsumera alkohol
- Tajmingen: Champagnefrukosten är once in a lifetime för dem som deltar, inte ett dagligt arrangemang under terminerna
- Hyckleriet: Nämnden vill ta bort ”champagne” som ord, inte som dryck. Vilket strutsbeteende! Vore champagnen ett reellt problem löser ju ett struket ord ingenting
- Fokus: Vore det inte angelägnare för kommunen att säkra kvaliteten på utbildningen för kommande champagnefrukostbesökare?
Har man tur är personerna bakom en urspårning begåvade med tillräckligt självförtroende så de törs erkänna misstaget och backa. Är de däremot osäkra och alltför måna om sitt rykte, riskerar de stå fast vid det – oavsett om de inser orimligheten eller inte.
Så, ledamöter i socialnämnden, nu är frågan vilken typ ni tillhör för att tackla tramset att stryka ”champagne” ur ”champagnefrukost”.