Var och en som passerat den svensk-norska grĂ€nsen med bil har sett dem. De enorma godisbutikerna med namn som âFrasses gotteladaâ, belĂ€gna i smĂ„orter som nĂ„gra av de fĂ„ kvarlevande kommersiella verksamheterna. Allt tack vare sötsugna norrmĂ€n som trotsar sin regerings folkhĂ€lsopolitik i form av sockerskatt.
Att mÀnniskor inte slutar göra saker bara för att de Àr förbjudna eller Älagda restriktioner Àr knappast nytt under solen. Detta har dock inte hindrat Livsmedelsverket frÄn att krÀva en skattehöjning pÄ lÀsk och andra sötade drycker (SVT 16/1). Enligt dem sjÀlva handlar det om att förhindra övervikt och dÀrmed sjukdomarna som medföljer.
Man skulle kunna frÄga sig: Varför just lÀsk? Det Àr inte just lÀskdrickande som driver pÄ fetmaepidemin, utan en stillasittande livsstil i kombination med konsumtion av dÄliga matvaror.
HÀr kan man inte heller blunda för klasskillnaderna. Den som inte har rÄd att köpa bra mat fÄr betala med hÀlsan. Ta nÄgot sÄ enkelt som fiskpinnar. Den som köper Findus fÀrdiga variant pÄ Willys fÄr betala 44 kronor för 750 gram (willys.se 16/1). Och den som vill laga en hÀlsosam variant frÄn grunden? För enbart 800 gram torsk hamnar prislappen pÄ omkring 130 kronor. För att sedan förvandla den till fiskpinnar mÄste man köpa Àgg, vetemjöl, ströbröd och smör. Plötsligt har kostnaden skenat i vÀg ytterligare.
Korv Ă€r billigare Ă€n kött â ju lĂ€gre kötthalt desto lĂ€gre pris. Fruktdryck frĂ„n koncentrat Ă€r billigare Ă€n fĂ€rskpressad juice, eller fĂ€rsk frukt. Vitt rostbröd Ă€r billigare Ă€n surdegsbröd. Och sĂ„ vidare.
I stÀllet för att beskatta fett och socker, bör den nyttiga maten göras mer tillgÀnglig för hela befolkningen. Exempelvis genom att sÀnka skatten pÄ frukt och grönsaker. DÀrtill har skolan ett ansvar genom att servera bra skolmat, se till att alla elever ges möjligheten att utöva idrott och att nyttig och ekonomiskt hÄllbar matlagning lÀrs ut pÄ hemkunskapen. Goda vanor ska förmedlas tidigt.
MÄnga liberaler som argumenterar mot en restriktiv folkhÀlsopolitik menar att fokus i stÀllet bör ligga pÄ att sprida kunskap. Det mÄste ocksÄ göras, men samtidigt Àr det ett faktum att det inte finns nÄgon som inte förstÄr att socker och fett Àr dÄligt för hÀlsan. Uppfattningen om det motsatta Àr en kollektiv dumförklaring.
I stÀllet för att grötmyndigt vifta med pekpinnen, bör staten underlÀtta för mÀnniskor att göra valen de sannolikt gjort om de haft möjlighet. Mindre paternalism och billiga Àpplen, det tjÀnar vi alla pÄ.