S går nu ut hårt och menar att det är inslagen av marknadskrafter i välfärden som orsakat ett misslyckande för svensk skola. Linjen är att marknaden, det vill säga människor som själva vill bedriva verksamhet efter professionellt kunnande, ska upphöra i offentlig sektor.
Att dessa marknadskrafter orsakar den svenska skolans förfall är dock långsökt. Ett bärande argument hos S är att marknaden skapar överdrivet fokus på kontroll, utvärdering och dokumentation. Istället ska kommunpolitiker vara allenarådande driftingenjörer under en inte så explicit beskriven regelstyrning. Tillit, inte pinnar. Det är lätt att dra paralleller till nidbilden av sovjetisk socialism. Uppdrag: skapa två ton spik. Levereras: en styck två ton tung spik. Regeln uppfylld.
Det är naturligtvis inte så att friskoleformen orsakar allt sämre kunskaper i Sverige. Det räcker att ta en titt på länder som redan nått det mål som socialdemokraterna kämpar så med att finna lösningar för. Schweiz har en hög andel helt privatfinansierade skolor och internationella stipendieskolor. Nederländerna har full etableringsfrihet och alternativ för familjerna. Där får skolorna till och med välja sina elever efter både betyg och ideologisk inriktning. Singapore likaså. Finland har inte skolplikt, utan läroplikt. Gemensamt för länder som har goda resultat är tydliga krav i nationell reglering, mätningar och att låta professionen själv styra undervisningen. Driftformen, om den är kommunal eller aktiebolag, är irrelevant – valfriheten är nödvändig.
Om Socialdemokraterna får fortsätta styra efter valet innebär kongressens linje att 400 000 barn ska byta skola. Att barn i kommuner med tydlig borgerlig majoritet får valfrihet medan barn i socialdemokratiska dito nekas. Är det jämlik demokrati? Det innebär också att 73 000 anställda ska gå med på att byta arbetsplats. Sannolikt skulle många göra något annat: lärarna i privat verksamhet är betydligt mer nöjda med både arbetsbelastning och ledningens kompetens än vad deras offentliganställda kollegor är.
S-märkt demokrati innebär kraftigt beskuret inflytande för lärare och elever. Men absolut, den ger kraftigt ökat inflytande för kommunala nämndpolitiker. Men sann demokrati är att lärares och familjers förmåga att själva lösa ekvationen om bästa arbetsgivare och lämplig skolform respekteras.