När Stefan Löfven med illustrativa gester viftade bort Annie Lööf i valrörelsen, anade han knappast att ordet skulle bli bevingat och så talande för den kommande hösten. Käbbel. Och mycket käbbel och gnat har runnit i flödet sedan sensommaren 2014. På regeringskrisen följde DÖ-debatten och så flyktingkrisen på det.
Just nu slår ledarskribenter sig för bröstet, pekar på Migrationsverkets prognoser och skriver nöjt: "Vad var det vi sa".
Till dem kan ni säga; lägg av. Ni hade ingen aning. För ett år sedan var 200 ensamkommande barn i veckan rekord. Att den siffran skulle tiodubblas på ett år förutsåg ingen. Situationen är mycket allvarlig. Käbblet leder ingenvart.
Missnöjet är stort med er politiker. DN/Ipsos oktobermätning visar att andelen svenskar som tycker att regeringen gör ett dåligt jobb har ökat från 27 till 41 procent. För de borgerliga politiker som laddar för ett skadeglatt hånflin, riskerar skrattet att fastna i halsen. Bara fyra av tio väljare tror nämligen att ni skulle göra ett bättre jobb. Och bara 38,7 procent skulle rösta på Alliansen om det var val i dag, medan 40,9 skulle välja S, MP eller V.
Vad säger resultaten er? Nej, det går inte så bra nu.
När decemberöverenskommelsen, panikuppgörelsen för att slippa ett extra val, till slut föll på KD:s riksting trodde många att övriga Allianspartier drog en suck av lättnad. Inte minst Moderaterna och Anna Kinberg Batra som slapp debatten på sin stämma. Men så kablade Dagens Nyheter ut en intervju där AKB tydligen sagt att hon med lag vill befästa en ordning där minoritetsregeringar garanteras arbetsro och budgetbeslut. DÖ 2.0? Hade Reinfeldt ringt? Vi vet inte, Moderaterna har lagt locket på.
Fast det verkar som att moderatledaren mer menade att det viktigaste är att budgeten, när den väl är klubbad, inte bryts upp i sina beståndsdelar. Det som oppositionen utsatte Alliansen för 2013 då den bröt ut den höjda gränsen för statlig inkomstskatt. Då struntade S i budgetreglerna. Det var drastiskt. Men är det verkligen skäl till att lagstifta om desamma nu?
Budgeten som den nuvarande regeringen presenterat ser ut att behöva ändras, på grund av det ökade ekonomiska behovet för flyktingmottagandet, och budgetbehandling pågår i riksdagsutskotten. Sedan ska budgeten klubbas i sin helhet, som brukligt. Innan AKB ropar på lagstiftning kanske hon ska pröva att av de sina beordra lojalitet till budgetreglerna. Det räcker ju – i alla fall under den här mandatperioden.
Käbblet har varken tjänat politikerna eller Sverige väl. Nu är dags för en annan strategi. Vad sägs om ansvarslinjen? För en knapp vecka sedan nådde sex av åtta riksdagspartier en överenskommelse om den pågående flyktingkrisen och försök att harmonisera de svenska reglerna med de europeiska. Det var en början. Det parlamentariska läget kräver dock mer av samförstånd över blockgränsen. M måste släppa skräcken inför en Alliansspricka. Det är tre år kvar till nästa val. Tjurskallighet och inställningen att ”alla ska med eller så blir det inget” bringar bara mer av vänsterpolitik till landet, i ett läge när det behövs som sämst. Sveriges bästa är på kollisionskurs med er taktik, ja. Men kanske måste valrörelsen 2018 vänta en stund för till förmån för nuvarande krisläge.
Ni ser väl att nuvarande strategi inte funkar?