Lagad - inte raserad - välfärd

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) gillar den allmänna välfärden, men inser att den inte räcker till och måste anpassas efter nya utmaningar och samhällsförändringar.

Socialförsäkringsminister. Ulf Kristersson (M) tycker att sjukförsäkringssystemet har börjat sätta sig.

Socialförsäkringsminister. Ulf Kristersson (M) tycker att sjukförsäkringssystemet har börjat sätta sig.

Foto: Vilhelm Stokstad / TT

Ledare2014-08-21 03:40
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Med drygt tre veckor kvar till valet gör Socialdemokraterna sitt bästa för att hamra in budskapet att ”något håller på att gå sönder i Sverige”. När partiledare Stefan Löfven (S) var med i P1 Morgon i tisdags, fick han frågan om när han skulle påstå att detta "något" började gå sönder. Löfven nämnde tre tecken på det påstådda sönderfallet: 1. ”När människor som sjuka kastas ut ur sjukförsäkringen”, 2. ”När människor som är arbetslösa går ur arbetslöshetsförsäkringen därför att den är alldeles för dyr och för dålig”, 3. ”När man därmed försvagar de fackliga organisationerna och rubbar den svenska modellen som man sade sig vara rädd om”. Det är några faktorer, enligt Löfven, som visar på att det håller på att krackelera.

"Något" är alltså den svenska välfärden och raserandet av den skulle ha påbörjats efter Alliansens regeringstillträde 2006. Jag tar upp Löfvens första punkt med ansvarige socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). 2010 efterträdde han Cristina Husmark Pehrsson (M), som fick utstå mycket och hård kritik efter genomförandet av förändringarna i sjukförsäkringen. I dag är dock frågan om de så kallade ”utförsäkringarna” inte alls lika kontroversiell, enligt Ulf Kristersson.

- Det har blivit mer lugn och ro, ordning och reda i systemet. Reglerna börjar sätta sig.

Det här med att något håller på att gå sönder ser han som en efterhandskonstruktion.

- Varför var det ingen som påtalade det när vi hade 550 000 förtidspensionärer i början på 2000-talet? Det var Göran Persson som först myntade att sjukförsäkringarna måste halveras. Hur skulle det ha gått till om inte reglerna ändrades?

När Alliansen tillträdde levde var femte svensk (22,7 procent år 1994) i arbetsför ålder på någon form av bidrag. Människor, många unga i början på vad som skulle kunna bli ett långt arbetsliv, förtidspensionerades i parti och minut. Då syntes de inte i arbetslöshetsstatistiken och kunde skyfflas undan för att slippa bli ett politiskt problem. Ska man prata om ett land som höll på att gå sönder, bör Sverige för knappt tio år sedan studeras. I stället för möjligheten försörja sig själva och bidra till välfärden dömdes väldigt många människor ut som förtidspensionerade, en del innan de ens fyllt 30 år. En samhällsekonomisk såväl som mänsklig katastrof.

Alliansregeringen ändrade på det, genom att dels kontinuerligt under sjukskrivningsperioden testa människors arbetsförmåga, dels sätta en bortre gräns – 2,5 år – för hur länge en person kan vara sjukskriven. Förtidspensionering existerar naturligtvis fortfarande, men används inte som en mänsklig skräphög på det sätt som gjordes förut. De rödgröna partierna går dock till val på att åter slopa den bortre gränsen, den som Ulf Kristersson benämnt som kärnan i hela sjukförsäkringsreformen.

Skulle det innebära att vi går tillbaka till det gamla systemet?

- Ja, i praktiken. Kombinerat med Socialdemokraternas arbetslöshetsmål (EU:s lägsta år 2020, reds. anm) finns en stor fara för det, svarar Kristersson.

Även om ambitionen var att vara snäll mot människor, kan alla som var i vuxen ålder 2002-2003 dra sig till minnes hur det såg ut, hur det fungerade.

Vem är det då som håller på att slå sönder välfärden?

Välfärden får mer resurser än någonsin förut, vi blir allt friskare och lever allt längre. Ändå blir kraven allt högre. Vi vill ha full ersättning under längre tid när vi är sjuka eller arbetslösa. Vi vill ha avgiftsfria läkarbesök. Vi vill inte ens betala för ett äpple till våra barn att ha på rasten med motiveringen att skolan ska vara avgiftsfri. Finns det en välfärdsgirighet?

Nej, det vill socialförsäkringsministern inte medge. Han tror att svenskarna har en inbyggd vilja att göra rätt för sig. Inte vara "busy doin' nothing at all" som Ace Wilder sjunger, skämtar han. Däremot tror han att välfärden måste förändras för att behålla sitt existensberättigande.

- Vi har varit vana vid att vara likadana och att alla ska vara med. Vi kommer att få vänja oss vid att vi blir allt mer olika. Om vi vill ha kvar den allomfattande välfärden måste vi tillåta val och ombyte.

Ulf Kristersson är ett fan av den generella välfärden, den har många fördelar. Men den räcker inte, säger han. Det ser vi till exempel hos barn i socioekonomiskt utsatta områden, hur deras tandhälsa inte är lika bra, hur de inte går i förskolan i samma utsträckning, och så vidare. Men långt i människors liv ska välfärdspolitiken tvinga sig in - även om det är för deras eget bästa? Kristersson gör skillnad på barn och vuxna. Vuxna individer kan förväntas och bör få ta ett större eget ansvar men barnen får staten inte lämna därhän, anser han.

På regeringens hemsida uppmärksammas att svensk välfärdspolitik firar 100 år under den här mandatperioden (den första allmänna pensionen 1913, införd under statsminister Karl Staaffs liberala regering). Det har retat en och annan socialdemokrat, avslöjar Ulf Kristersson. Socialdemokrater som vill förenkla historieskrivningen och ta patent på den svenska välfärden. Men den har uppkommit genom ett växelspel och kompromisser mellan flera partier.

- Också Moderaterna har ansvar för välfärden.

Jubileet firas genom en serie seminarier om nutidens välfärdsutmaningar. Vilka utmaningar ser då "välfärdsministern"?

- Den växande psykiska ohälsan och hur vi ser på den kopplat till arbetsförmåga, är Kristerssons konkreta svar. Han jämför med om en person bryter ett ben. Inom många yrkeskategorier är det inget hinder för att få komma tillbaka till arbetet. Kanske får man anpassa arbetsplatsen lite, men de flesta arbetsgivare ser inte ett brutet ben som ett större problem. Det synsättet är vi långt ifrån vad gäller psykisk ohälsa, konstaterar Kristersson.

De ökande olikheterna mellan människor ställer nya krav som måste bemötas, exempelvis inom äldreomsorgen. Framtidens välfärd kräver solidaritet och därmed också kvalitet. Och att vi förändrar vårt synsätt på arbete och olika typer av funktionshinder.

- Det har vi bara börjat nosa på, säger socialförsäkringsministern.

När vår timme är slut hastar han iväg till ett Linköpingsföretag i IT-branschen som satsar på att överbrygga hinder för personer att komma in på arbetsmarknaden, vilket verkar vara temat för socialförsäkringsministerns turné i Östergötland. Med sådana företagare och anställda är intrycket av att något går håller på att gå sönder långt borta. Snarare tycks något hålla på att lagas.