Coronademonstrationerna väckte ånyo debatten om yttrandefrihet. Vem får komma till tals och vilka budskap premieras i kristider? Och hur ska de hanteras av de demokratiska institutionerna?
Den som vänder sig till just dessa institutioner för svar ropar förgäves. Jeanette Gustafsdotter (S), kultur- och demokratiminister och därmed högst ansvarig, har ingen aning. Hon har nämligen bara haft sin post i åtta veckor. Det är hennes egna ord, inte en motståndares som vill ställa henne i dålig dager.
I torsdags intervjuades Gustafsdotter av dramatikern och författaren Stina Oscarsson i Svenska Dagbladet. Det är en intervju som kommer att gå till historien. Den bjöd på något så ovanligt som skarpa följdfrågor och idémässigt skoskav, vilket resulterade i en fullständig avklädning av makten.
På de ihärdiga spörsmålen om huruvida det är försvarbart att plocka ner statyer vissa uppfattar som kränkande kan Gustafsdotter inte svara. I stället upprepar hon likt en papegoja att det här med mänskliga rättigheter faktiskt är jätteviktigt. ”Min värdegrund är klar och tydlig”, säger hon när Oscarsson påpekar att hon duckar undan frågorna.
Lite som när mediehuset Bloomberg frågade Donald Trump vilken som var favoritdelen i hans ”älsklingsbok” Bibeln, varpå den tidigare presidenten svarar ”hela boken”.
Vad som är hennes värdegrund, bortsett från ”alla människor lika rätt”, förmår inte Gustafsdotter att förklara. Oscarsson föreslår att ministerns ideologiska kompass skulle kunna beskrivas som ”ytterst pragmatisk” och att det skulle kunna känneteckna en socialdemokrat.
Då suckar den medföljande pressekreteraren.
En politikers moraliska grundsyn bör sitta så hårt förankrad i ryggmärgen att den inte låter sig inte rubbas av oväntade frågor. Allra helst bör den förstås finnas överhuvudtaget. Att Gustafsdotter, i egenskap av demokratiminister, inte tycks ha ägnat en tanke åt vad som faktiskt utgör grunden för vår demokrati är skrämmande. Hur ska hon då kunna försvara den? Med inövade och tillrättalagda floskler om värdegrunder och allas lika rätt?
”När är det meningen att våra politiska företrädare ska hinna tänka”, undrar Stina Oscarsson stilla när intervjun är över. Det är en ödesfråga som borde ägnas mer uppmärksamhet. Vi lever i en tid som karaktäriseras av ideologiernas återkomst. Högerpopulism, islamism, klimatfrågan – känslornas politik vinner mark. Om Gustafsdotter på allvar menar att stå pall mot svallvågorna är det dags att rota fram läsglasögonen och bege sig till närmaste bibliotek. Det är hon skyldig medborgarna.