”Inga nya skatter får införas och det samlade skattetrycket ska inte öka”. Ulf Kristersson var rättfram i sitt Almedalstal tidigare i år (SR 4/7). Samtidigt lovade Moderaterna att sänka skatten på såväl arbete som pensioner. Och nu ska planerna för höghastighetsjärnvägen skrotas. Kristersson har sannerligen den klassiskt moderata mössan på.
Om det bara inte vore för regeringsunderlaget.
Sverigedemokraternas ekonomiska politik beskrivs av högersidan som vänster och av vänstersidan som höger. Bägge sidorna har rätt. Här rör det sig om populism 101. Å ena sidan går partiet till val under parollen ”Stoppa sosseriet”. Å andra sidan vill man genomföra en enorm tandvårdsreform, det vill säga låta tandvården omfattas av högkostnadsskyddet på samma sätt som annan sjukvård (SR 22/8). Det kommer, i milda ordalag, att bli dyrt.
Samtidigt har den potentiella högerregeringen mycket att, så att säga, fixa med. Bland de viktigaste uppgifterna är att stärka rättsväsendet. De hårda tagen kostar pengar. M har själva många – och dyra – idéer. Bland annat ska polislönerna höjas med upp till 3000 kronor mer varje månad och polisutbildningen ska göras betald.
En annan uppgift är upprustningen av försvaret. Fortfarande måste Turkiet bearbetas innan Sveriges Natomedlemskap rotts i land, men oavsett den diplomatiska processens hastighet ska försvarsbudgeten öka till två procent av BNP fram tills 2028. Utgifterna har inte ökat i sådan takt sedan andra världskriget, menar Officerstidningen (6/5).
Och, icke att förglömma, satsningen på kärnkraft.
Jakob Forssmed, KD:s ekonomisk-politiska talesperson, sa för en tid sedan till DN: ”Jag ser det fortfarande som angeläget att sänka skattekvoten i Sverige. Däremot är det svårt att utlova några väldigt stora skattelättnader det kommande året” (24/8). Han har en poäng. När det ekonomiska läget är särskilt tufft minskar utrymmet för reformer.
Om Ulf Kristersson anser att försiktighet och stabilitet är en dygd lär skattesänkningarna utebli en tid framöver. I detta finns en rimlighet. Nyligen bjöd Storbritanniens nya konservativa regering på en uppvisning i hur man inte bedriver vettig ekonomisk politik. En budget med rejäla ofinansierade skattesänkningar presenterades, något som orsakade kaos på marknaden.
Det svenska finansiella läget är stabilare än det brittiska. Vi har jämförelsevis starka offentliga finanser och lägre skuldsättning. Men i ett gungande omvärldsläge och med en skenande inflation är det bäst att sitta lugnt i båten. Om inte annat slipper man bråka med sitt regeringsunderlag.