Ur ett östgötskt perspektiv får moderatstämman i helgen ses som en framgång. Länsförbundsordförande Christian Gustavsson valdes in i partistyrelsen. DÖ-motståndarna och deras ansikte utåt, Finn Bengtsson, fick inte den debatt de hoppats på men att DÖ fallit måste ändå räknas som en revansch för den utfrusne Bengtsson. Betty Malmberg från Ödeshög fick igenom en banbrytande motion om att sluta särbehandla ekologisk jordbruksproduktion. Det finns anledning att återkomma till den vid ett annat tillfälle.
Mest uppmärksammade blev dock besluten inom det migrationspolitiska området. Det världspolitiska läget har förändrats drastiskt sedan migrationsöverenskommelsen 2011. Redan i januari i år gick M:s integrationspolitiska talesperson Hanif Bali ut och kallade den ”överspelad” eftersom ”den bygger på hur verkligheten såg ut för tio år sedan” (Aftonbladet 22/1).
När Fredrik Reinfeldt höll sitt ”öppna era hjärtan”-tal, i augusti 2014, hade cirka 50 000 personer sökt asyl det året. Siffran för augusti 2015 tangerade fjolårets men under hösten har antalet stigit. Vi närmar oss 100 000 personer och då är vi bara i mitten av oktober. Under förra veckan kom drygt 9 000 asylsökande hit, varav 2 441 var ensamkommande barn (Migrationsverket). Att vi i Sverige har öppna hjärtan och gränser, råder ingen tvekan om. Det ska vi vara stolta över.
Men att läget är ansträngt, är inte heller mycket att tveka om. Systemen och människorna som jobbar i dem hinner inte med. Ännu har Migrationsverket inte dragit i nödbromsen, men politikerna måste hålla ett vakande öga på myndigheten som inte hinner anställa och utbilda i takt med växande behov. MV:s arbete är avgörande för att inte kaos ska utbryta.
Därför är några av Moderaternas förslag välkomna. Kortade asylprövningar genom så kallade ”säkra länder” är ett sådant. Utökade försörjningskrav och krav på utbildning och aktivitet för försörjning, andra. Tillfälliga gränskontroller skaver liksom tillfälliga uppehållstillstånd. Men kanske kräver nöden det just nu. Människor med högst asylskäl måste prioriteras. När delar av Europa skyggar sitt ansvar har Sverige axlat desto mer. Lite för strävsamt tystlåtet, kan tyckas. Vi borde gorma argare och högre på våra EU-grannar. På det här området är vi stormakten.
Vad skulle hända om Migrationsverket drog i den där bromsen, och Sverige tillfälligt stängde gränsen? Sade att nu behöver vi andrum i en månad? ”Det skulle sätta press på de andra”, säger någon. Ja, samtidigt gör ont i ett liberalt hjärta för de människor som inte hinner in innan portarna slår igen.
Där är vi inte än, men det är inte längre svårt att föreställa sig scenariot. Därför är det beklagligt att den svenska debatten alltjämt är så polariserad. Ebba Busch Thor (KD) hade förtvivlat svårt att i söndagens Agenda svara på frågan om hon med ”ett minskat tryck” menar ”färre asylsökande” – trots att det självklart är vad hon menar. För i nästa andetag konfronterades hon naturligtvis med att ”KD har närmat sig SD”.
SD är totalt irrelevanta i det läge vi befinner oss i. De driver en tokstollepolitik utan ett uns av realism. Därmed inte sagt att de ska portas från de blocköverskridande samtalen. Nej, slit av dem offerkoftan och erbjud en del av ansvaret. Till syvende och sist är det ändå S och M som måste göra upp i frågan där seriositet betyder allt.