Hesa Fredrik, som egentligen är en signal för Viktigt meddelande till allmänheten, ljöd i söndags kväll i Stockholmsområdet. Den testas, som bekant, fyra gånger per år: Den första helgfria måndagen i mars, juni, september och december. När den ljuder andra tider på året är det för att varna allmänheten vid allvarliga händelser som gasläckor, bränder eller krig. Då ska man lyssna på radio för att få information om vilken fara larmet gäller. När faran sedan är över, ska ett nytt larm som signalerar just detta, ljuda. Vid ett felaktigt larm, vilket uppgifterna säger att det rörde sig om i söndags, går ut, ska också “faran över” ljuda.
Det blev en mindre beredskapsövning efter det felaktiga larmet och resultatet är tydligt: Sverige misslyckades kapitalt, igen. Det tog mycket lång tid innan Sveriges Radio fick veta något alls, och det är de som ska berätta för allmänheten vad som hänt. SOS alarms, Polisens och MSB:s hemsidor gick alla ner, även TT:s. Det sägs att det beror på den extremt höga belastningen, men det är en patetiskt ursäkt. Det är ju hemsidor dit folk söker sig under kris, då måste de också klara en kris. I Stockholm, där signalen ljöd, är Irene Svenonius (M), ansvarig. Två timmar efter att larmet gick hade hon inte fått någon som helst information om varför. Sverige är blottat för alla att se. Det är inte första gången som vår löjligt usla krisberedskap synas i sömmarna.
När riksdagens Krigsdelegation, som ska ersätta riksdagen som Sveriges högsta beslutande organ vid händelse av krig, övade tidigare i år var det första gången på 20 år. Det innebär att det i Sverige i mars månad 2017 inte fanns en enda ledamot av Sveriges riksdag som visste hur riket skulle styras i händelse av krig. Det är bedrövligt.
Även på privatplanet är beredskapen dålig. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har i flera år genomfört kampanjen 72 timmar, som går ut på att informera om att alla människor bör förbereda sig på att klara sig 72 timmar i händelse av kris utan stöd från myndigheter. Hur många svenskar kan säga att de klarar det?
Det är ironiskt att i detta kalla, regniga och snöfyllda land så verkar staten endast planera för vackert väder. Det måste få ett slut. Det bör tillsättas en omfattande och allmän utredning om hur svensk krisberedskap ska finansieras och struktureras. I detta arbete kan det inte finnas utrymme för kostnadskompromisser. Statens främsta uppgift är att vara en nattväktare, fungerar inte det tappar den sin legitimitet. Försvaret måste få mer pengar. Det duger inte att slå sig på bröstet för stora ökningar i anslagen, när de inte räcker för att försvara landet. Det duger inte att nöja sig med antalet poliser när de är fasligt underdimensionerande. Och det går verkligen, verkligen inte att ha en krisberedskap som inte klarar av belastning som en kris medför.