Centerledaren Muharrem Demirok, från Linköping, upplever sin första riktiga kris som partiledare.
Flera medier rapporterar att han är internt ifrågasatt. Själv hävdar han att han känner starkt stöd och han uppmanar kritikerna att stiga fram. På den punkten kan man hålla med Demirok.
Det är uppenbart att många inom centerrörelsen är missnöjda med den nuvarande ledningen men bara några få vågar vädra kritiken offentligt. Hit hör partiet norr om Dalälven, med Helena Lindahl och Helena Lundgren som kända namn. Hit hör också ungdomsförbundet och studentförbundet.
Skälen till att andra är tysta kan vara flera. Dels handlar det nog fortfarande om att Centern, liksom Socialdemokraterna, helst tar debatten inom rörelsen och inte via media. Interndemokratin ska ha sin gång. Härvidlag är de tunga centerdistrikten i södra Sverige lojala med den gamla partikulturen.
Men det finns också de som säger att tystnaden beror på att en ny toppstyrning som växte fram under Annie Lööf och som skrämmer dissidenter till tystnad.
När EU-parlamentarikern Abir al-Sahlani, som också sitter i partistyrelsen, nyligen gick ut och uppmanade dem som är kritiska att lämna partiet stärkte hon bilden av att en ny kultur etablerats i Centerpartiet.
Egentligen borde varken al-Sahlani eller Demirok ha några problem att räkna ut vilka det är som är upprörda. Demirok gör en kraftig vänstersväng när han två år före valet vill slå fast att Centern ska stödja Magdalena Andersson (S) som statsministerkandidat.
Det är ett budskap som kanske går hem i storstadscentern. Men runt om i partiets gamla bygder finns det gott om centerpartister vars politiska identitet bergfast ligger i det borgerliga lägret.
På många orter har Centern varit det anti-socialistiska alternativet – som Thorbjörn Fälldin kallade det. Om en politiskt intresserad ungdom på landsbygden blev moderat eller centerpartist var ofta bara en fråga om på vilken ort eller i vilken familj personen var uppvuxen.
Visserligen har det funnits samarbeten med Socialdemokraterna. Men begreppet kohandel har sin klang därför att det handlade om praktiskt utbyte mellan parter som annars inte hade mycket gemensamt. Det har aldrig funnits en ideologisk närhet på samma sätt som till de borgerliga partierna.
Även om Centerpartiet anser sig vara ett parti för ”småfolket” har kärnväljarna varit sådana som hållit självständighet högt. Förr var det småbrukare och med tiden allt oftare småföretagare på landsbygd.
Ute i kommunalpolitiken har Centern – ofta framgångsrikt – samarbetat med Moderaterna i allianser som hållit under årtionden. Socialdemokraterna har varit huvudmotståndaren.
I förra valet halverade Landsbygdscentern sin väljarskara. Många menar att det spelade en avgörande roll att Annie Lööf sista månaden slöt upp bakom Magdalena Andersson. Svenska väljare har lätt för att byta parti men de byter ytterst sällan block.
Så kritiken mot Demiroks vänstersväng handlar inte om strategi utan om identitet. En stor minoritet – sannolikt en majoritet – av de aktiva centerpartisterna har en borgerlig politisk identitet.