När bandet Sven-Ingvars beskriver den soliga svenska sommaren besjungs ”havet och vinden och doft av kaprifol”. Men för de flesta som semestrar vid havet lär skräp längs med stränderna vara mer närvarande än några blomsterdoftande vindar.
Problemet med nedskräpningen av haven är globalt. Enligt en rapport från Ellen MacArthur Foundation (2016) kan världens hav år 2050 innehålla mer plast än fisk, räknat i antal kilo. En skrämmande siffra. Och bortkastad plast eller annat skräp kan hittas överallt – i åkanten eller vägkanten. I insjön eller i skogen.
En person som bokstavligt har valt att ta krafttag mot nedskräpningen är Dagens industris politiske redaktör PM Nilsson. Han städar under sommaren en ö i Karlskrona skärgård. I Blekinge Läns Tidning (27/7) förklarar han varför: ”Jag har umgåtts så mycket med ön att det minsta jag kan göra är att städa den. Det är lätt hänt att man tycker att någon annan, som till exempel kommunen, ska städa kusten, men jag har inget emot att göra det.”
I uttalandet fångar PM Nilsson ett problem inom svensk naturvård och miljöarbete – ska något göras tittar de flesta på det offentliga. I synnerhet om det är större insatser, som skydd av naturområden, riktas blickarna mot politikerna.
På sätt och vis är situationen förståelig. I Sverige lämpas gärna mycket över på staten. Samtidigt riskerar det personliga ansvaret att gå förlorat om plastflaskan i strandkanten mest ses som myndigheternas problem.
Ett talande exempel på att det egna initiativet har hamnat i skymundan är agerandet kring skydd av värdefull natur. När det ideellt skramlas och samlas ihop pengar för att ”skydda våra skogar” är det oftast för att finansiera föreningars lobbyarbete mot politiker och myndigheter – inte för att köpa in skyddsvärda skogar.
Inställningen att miljöarbete utgår från myndigheter verkar också ha flyttat trädkramare från skogen och in på myndigheterna. Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström har skrivit om att en klimataktivist är utsedd till utredningssekreterare när det gäller ny lagstiftning för skogsägande (30/6). Det är en utveckling som sänker förtroendet för myndigheter och dess ämbetsmän.
Bidragande till att aktivister ges mer plats är idén om att olika intressen ska vara representerade i styrelser och deltagandeprocesser, som leder fram till myndighetsbeslut. Det fick exempelvis resultatet att två miljöaktivister, som inte gillar den rådande skogspolitiken, förra året fick plats i styrelsen för Skogsstyrelsen.
Upplägget med att olika intressen ska representeras är som gjort för konfrontationer. Dessutom gör det att beslutsprocesserna får mer uppmärksamhet än det praktiska arbetet.
Svensk naturvård och miljöarbete behöver fler initiativ som PM Nilssons städning av ön och mindre myndighetsaktivism. Tänk om den kraft och de resurser som miljöaktivister lägger på lobbyarbete i stället kunde gå till att städa landets kuster.