Femtio miljoner kronor extra är småslantar jämfört med många av regeringens olika åtgärder under pandemin. Men när det handlar om ökat inköp av konst till staten är det en rejäl summa. Tanken bakom satsningen är dels att allmänheten ska få större tillgång till konst, dels att konstnärer som mött motgångar under pandemin kan få betalt för sitt arbete.
De femtio extra miljonerna delas mellan Statens konstråd och Moderna museet, som var för sig förvärvar konst. Statens konstråds samling finns bland annat placerad på statliga myndigheter i hela landet, och består av ungefär 100 000 verk. Dessvärre tenderar staten att på olika sätt slarva bort sin värdefulla konst.
2018 rapporterades till exempel om att 23 konstverk med ett totalt värde på över 500 000 kronor hade försvunnit från Regeringskansliet mellan 2005 och 2012. Verken var utlånade av bland annat Moderna museet. Konst har även förlorats från ambassader. Och 2019 rapporterade Statens konstråd om stora brister när det gällde kunskaper om hur så kallad byggnadsanknuten konst ska förvaltas.
Även kommuner och regioner har lyckats slarva bort ett betydande antal konstverk – enligt en kartläggning från P4 Örebro 2019 (25/2) fattades över 17 000 verk bara i kommunerna. När stat, regioner och kommuner köper in konst för offentliga medel har de rimligen också ett ansvar för att förvalta och förvara verken.
Till skillnad från mycket annat behåller många konstverk ett betydande värde. Även om verk som inte längre pryder offentligheten oftast läggs in för förvaring finns alltid möjligheten att så småningom sälja dem och växla in värdet i pengar.
Därutöver finns ett kulturellt värde som det offentliga inte får slarva bort. Men det sker alltså ändå, och ibland utan att det upptäcks förrän långt senare.
Varför konsten försvinner finns ingen enskild förklaring till, men slarv är säkerligen en gemensam nämnare. Kanske kan detta slarv härledas till att politiken ständigt är inriktad på att konst ska köpas in och synas i offentligheten, men få verkar vara måna om att täppa till det slukhål som verk återkommande tycks försvinna i.
Det behöver inte vara fel att de extra 50 miljoner kronorna för konstinköp delvis är en coronaåtgärd riktad mot konstnärer. I stället för att bara betala ut stödpengar får ju då staten ett påtagligt värde tillbaka. Konstnärers sysselsättning var också tanken bakom den så kallade enprocentsregeln när den infördes 1937.
Den offentliga konsten bör ses som en investering, snarare än en förbrukningsvara. För både det ekonomiska och kulturella värdets skull.