Äntligen var tågstrejken över! Tågen började rulla igen i går eftermiddag, vilket förstås var efterlängtat. Inte minst nu till midsommarhelgen, en erkänt dödlig trafikhelg med många stressade bilister på vägarna runt om i Sommarsverige. Representanter för fackförbundet Seko har utmålat sig till vinnare. Förbundsordförande Janne Rudén konstaterade att avtalet bara är början: ”Vi har satt ett märke på svensk arbetsmarknad när de gäller de här frågorna om osäkra anställningar, om visstid, om timanställningar, om deltid. Vi har visat att vi förbund inom LO kan hålla ihop och tillsammans driva en fråga som till exempel timanställningar”, sade Rudén till SVT.
Jo, tack. Sammanhållningen är det inget fel på. Ett tiotal fackförbund inom LO-kollektivet har successivt ökat trycket på arbetsgivarorganisationen Almega. Man undrar lite vad en enskild anställd inom exempelvis hotell- och restaurangbranschen tycker dessa ”sympatiåtgärder”, påbjudna uppifrån, i en konflikt som har mycket lite att göra med den egna verksamheten. Men i den hierarkiska LO-organisationen väger den enskilde medlemmen sällan lika tungt som de stora konflikterna. Det är baksidan av den starka kollektiva makten.
De fackliga ledarna är nöjda. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson hyllade avtalet, som han menar kommer att ge mersmak till andra branscher – inte minst kvinnodominerade sådana. Den springande punkten i avtalet är de tidsbegränsade anställningarna, som Seko vill komma bort ifrån. Därför fick långvarigt anställda avstå lönehöjningar till förmån för timanställda – för att fördyra användandet av dessa för arbetsgivaren. Det är förståeligt att människor eftersträvar långsiktighet. En tillsvidareanställning innebär arbetsrättslig trygghet, men de är så pass omfattande att arbetsgivare räds dem. Däri ligger en del av dilemmat. Dessutom behövs timanställningar inom personalkrävande verksamhet.
Därför är Almega mindre nöjt. VD Johan Milton fokuserar på att det åtminstone inte blev ett fackligt veto mot tidsbegränsade anställningar, även om dessa nu kommer att bli betydligt dyrare. ”Unga som kommer in direkt från gatan kan tjäna mer än någon som jobbat länge och redan kan en massa saker”, förklarar han. Ja, hur glad blir den timanställde 20-åringen över att nu kanske vara för dyr för att få jobba och skaffa erfarenhet? Och hur nöjd är Seko-medlemmen som arbetat i lika länge över att bli omsprungen av samma 20-åring, om denne nu har lyckan att bli anställd? Den hoppressade lönespridningen i Sverige var redan ett konstaterat problem. Nu har Seko med stöd av LO lyckats pressa ihop den ännu mer.
Att påstå att LO har Socialdemokraternas öra vore en grav underdrift. Det är dags att Allianspartierna följer Folkpartiets initiativ, slutar se Svenskt Näringsliv som ett särintresse och agerar för en bättre balans på svensk arbetsmarknad. Det skulle inte minst unga arbetslösa tjäna på.